Culkin

Trillionare

2012-02-14T13:51:00.000+01:00

Det går bra nu.
Av ett 50 tal sökande var jag en av 8 som blev antagen till en "Aspirant utbildning" på jobbet. En utbildning för "personer som i framtiden ska anta en chefsroll".
Några dagar senare landade jag ett vikariat som mellanchef.
Igår fick jag höra, visserligen i fyllan och villan, att det "snackas" om mig ute på huvudkontoret.
Man kan få hybris för mindre va?
Är jag en sån tvättäkta psykopat att jag går hem i alla läger? Jag som alltid sett mig som en osynlig slacker måste kanske skaffa mig en bättre självbild.
Vikariatet jag landat är en ganska tung position men bara lite drygt två månader långt. Jag är rätt nervös och spänd inför en del nya arbetsuppgifter som ett personalansvar jag aldrig tidigare haft. Men det ska bli roligt.
I övrigt är det en dag i bakfyllans tecken, personalfest igår, dansade till Human Leauge med högsta hönset (I'm telling you, psykopat). Idag är det plusgrader och extremt snöslaskigt ute.
Något twittrade att det var vår ute, jag väntar att lämna lägenheten tills solen tittar fram.
Istället stannar jag inne med gårdagens kläder på och wutang-kepsen på sned.

När döden knackar på dörren

2012-01-15T00:44:00.002+01:00

När man konstant motar bort sina känslor blir det som en flodvåg av känslor i ett sunkigt vilorum på jobbet när döden knackar på dörren. Väl i hemmets trygga vrå var allt mycket lättare och jag kunde andas och prata igen. Döden ska ju vara något naturligt, jag ser det så. Folk är gamla och de dör.
Nu har jag mest ångest för begravningen och alla finska släktingar som jag inte förstår. Ångrar än en gång att jag inte lärde mig finska.
Min finska sträcker sig ungefär så här långt:

V som i Vallentuna

2011-12-28T06:56:00.001+01:00

Som en julklapp dök den här låten upp häromdagen.
Refrängen (utan sång!!) fäller krokben på mig. Som en natt som aldrig vill ta slut.

10 år, going 100.

2011-12-15T02:26:00.001+01:00

Av någon anledning ramlade jag in hos Adele på spotify. När 19 kom försökte jag gilla det, jag tyckte Chasing Pavements var en bra låt. Men skivan gav mig inget, det berörde mig inte alls. Folk som sjunger rent tekniskt bra brukar sällan beröra mig.
Trots att den är uttjatad och således även patetisk och klyschig kan jag inte undgå att gilla Someone Like You, det märker jag nu mitt i natten. Samtidigt ser jag på facebook att ännu en av mina ytliga bekantas förhållanden har brutit upp. Jag hatar uppbrott. Trots att dessa ytliga bekanta inte berör mig, inga jag direkt bryr mig om, så kan jag inte låta bli att känna med dem.
Adele sjunger om ett förhållande i kras och jag kan inte identifiera mig förutom när jag läser att S "went from a relationship to be single". Alla dessa meddelanden jag läst otaliga gånger i år på facebook eller fått höra över en kaffe, i hissen på jobbet, läst på twitter. Allt det är vad jag hör när jag lyssnar på Adele.
2011, året då alla gjorde slut.
Alla utom jag och Caroline. Vi firar 10 år i januari.
T I O Å R.
Jag kan knappt tro det själv, det känns som något år men är mer än en tredjedel av mitt liv och då är jag bara 28. Jag vill aldrig lyssna på Someone Like You eller någon annan uppbrottslåt och känna igen mig. Jag tar hellre döden framför det.
Klyschigt som fan. Men så är det bara.

Första bilden, tagen för 7 år sedan. Jag ser ut som Lorentz (glasögonen, håret). Caroline gör något så udda som att pussa mig på bild. Sådana bilder kan nog räknas på min ena hand.
Andra bilden, tagen nu i oktober i New York. Vi fakkar ur på Brooklyn Bridge, sista natten i New York. En jävligt bra vecka. 10 jävligt bra år.
10 år going 100!

2011-12-12T18:59:00.000+01:00

Nuförtiden går jag på gym. Det som började med att halvt på skämt, halvt på allvar anmäla sig till midnattsloppet har nu slutat med att jag sitter på ett gym 2-3 dagar i veckan. Och det är inte bara konditionsträning längre.
Jag tänkte jag skulle få en tjurnacke som Henry Rollins lagom till sommaren.

Nyår

2011-12-12T02:45:00.001+01:00

Julen närmar sig med stormsteg, i år är jag för första gången på väldigt länge ledig både julafton och nyårsafton. En lyx för såna som mig som sliter i bunkern som håller öppet varje dag.
Nyårsafton är som vanligt totalt oplanerad. Eftersom jag inte har alltför många vänner blir en hemmafest lätt väldigt mycket mysfest med sällskapsspel and so on. Inget ont om det.
Men i år vill jag gå på en fest. Riktigt fest. Skulle dö om Natten hade klubb på nyårsafton.

Om inte annat vill jag iallafall höra bra musik och umgås med folk jag gillar. Gärna på lokal då vi slipper tröttheten och myset.
En fest med champagne, beats, riff och ett kokande dansgolv helt enkelt.
Bjud in mig till något sådant tack.

Musik man kan dansa, slåss och gråta till!

2011-12-07T02:13:00.001+01:00

Jag är en så himla kluven människa. Kluven till alla människor runt omkring mig.
Vill verkligen inte tycka illa om er, men hur jag än vänder och vrider på det hela så föraktar jag de flesta. Även fast jag gillar er. Splittrad är ordet.
Än värre är det när det kommer till musik.
Jag gillar så himla mycket musik att jag omöjligt kan hålla mig till en genre längre än en minut. Nu senast shufflade itunes Beastie Boys, Sisters of Mercy, ABBA, Ghost, Newkid. I den ordningen.
Jag älskade det och ville dansa till varje låt.
Finns det någonstans i den här stan man kan få en mix av det här eller är jag förpassad till mitt vardagsrum in i evigheten?
Skulle döda för lite mer mångsidighet på klubbarna. Där jag rör mig står skivspelaren på repeat med lökig gitarrindie som vi alla dansat och skvätt öl till tusentals gånger. Och jag skulle förmodligen fortfarande älska Pulp om jag bara hörde disco 2000 var 20:e gång jag var ute. Nu hör jag den varje natt, ibland flera gånger.
Så. Jävla. Dåligt.
Det är dagens verklighet om man vill besöka klubb i sthlm utan att behöva dansa till muskelhouse.

Sådant gör mig arg. Arg och avundsjuk. Fan jag skulle så äga alla barer du spelat skivor på, så fått igång alla dansgolv du horar till genom att spela 5 Håkan Hellström låtar på en kväll.
Jag vill ha punk och disco. Musik man kan dansa, slåss och gråta till.
Hur svårt ska det vara?

More sad mix

2011-12-02T14:59:00.001+01:00

Snart är det jul och det ska listas skivor och låtar. Jag hänger inte riktigt med i år då jag inte längre har koll på vilka låtar som kom när. Phil Lynnott - Tattoo kan omöjligt ha kommit i år va? Ändå en av låtarna jag har dansat till allra mest här hemma i lägenheten 2011.
Sen har det varit en herrans massa singlar och mixtapes och gud vet vad. Man vill heller inte lägga något på årslistan som man upptäckte för en vecka sedan. Hur mycket jag än älskar ASAP Rocky - Peso just nu kan det likväl vara en intensiv förälskelse som snart övergår i trötthet. Tänk om fullängdaren (3 miljoner dollar kontraktsskivan) suger. Vill jag då stå för att ha ASAP på min årslista.
Nej, en årslista tål att tänkas på.
I övrigt är det 2 december. 6 plusgrader ute och jag försöker hamna i jul-mode. Har precis beställt lite julklappar, och är nervös att åka in till jobbet då årets julöde avgörs. Blir jag ledig på julafton har vi julfirande här hemma. All familj och vänner är välkomna om man så vill.
Pular med årets julplaylist och blir, som vanligt, alldeles tårögd av Stay Another Day. Jag hade inte behövt veta att den handlar om ens broders självmord. Jag som älskade låten och gick sönder varje gång jag hörde den innan, så vacker. Jag klarar som bekant inte av döden, nu betyder låten ännu mer.

Den här b-sidan är inte fullt så sorglig, om än otroligt vacker.

new york

2011-11-08T15:24:00.000+01:00

Tycker det är roligare och enklare med 140 tecken. Men vi kör väl ett inlägg igen.
Jag har varit i New York en vecka. En fullkomligt fantastisk stad som jag gärna åker tillbaka till så snart som möjligt. Mycket nöjd med valet av hotell, eller snarare vart hotellet låg. Precis i utkanten av Little Italy/ Soho. Två minuter bort vart det fullproppat med restauranger och butiker. Och då inga direkta turistfällor. Tänk om jag inte hade köpt New York Boken och istället bott någonstans runt 50:e gatan och undrat vart det "mitt New York" var någonstans. Så, precis som i boken är mitt tips, bo inte ovanför 14:e gatan.

I övrigt: Gick jag vilse i Brooklyn, hamnade i ett judiskt område där det var hårlockar & traditionella mössor och kläder samt skolbussar och butiker med bara text på hebreiska. Kändes som att åka tillbaka till 1800-talet.
Chinatown är ett virrvarr av exakt likadana matbutiker och blinkande lampor. Canal Street i Chinatown var vidrigt, otryggt och sorgligt med turister som köper kopior av dyra väskor, klockor och parfymer. "Get your gucci-bags before the cops get them".
Vi åkte, rent pliktskyldigt till Times Square, värre än jag förväntat mig.
Första kvällen blev jag alldeles lyrisk när jag såg kids spela basket på inhägnade planer mitt i stan.
Såg inga kända ansikten, förutom PSL i hotellobbyn. jävligt exotiskt.
På schweiziska fiket/baren var det ALLTID svenskar som käkade. La Esquina är en alldeles förträfflig taqueria. Schillers Liquor Bar den snyggaste restaurangen jag käkat på. Spotted Pig hade den godaste burgaren jag någonsin ätit (samt löjligt god, egenbryggd, real ale) Lil Frankies var varmt, gott och väldigt trevligt.
På det stora hela har jag ätit mest hela tiden, vilket var mitt mål. Shoppade inte så mycket då jag som vanligt hatar kläder i butik. Men ett par AF1 blev det iallafall. Billigt och bra.

Nu väntar tre veckors rehab. Inget direkt onyttigt och defenitivt ingen sprit.

Barnfri

2011-10-09T02:58:00.000+02:00

Jag är det sista tabut, eller ja, mitt förhållande. Vi är ett barnlöst förhållande och kommer så förbli.
Att skaffa barn är inget någon av oss vill. Gott så. Varför ska jag alltid få frågor om NÄR vi ska skaffa barn? Varför är det aldrig en fråga OM vi vill skaffa barn? Som om det vore det självklaraste i världen.
Låt mig vara barnfri.
Värst av allt är när de himlar med ögonen och säger "det kommer, om inte annat om några år när din tjej blir äldre". Samma människor som förr i tiden (och nuförtiden) tror att man kan bota homosexualitet.
Och självklart skulle jag bli glad för släkt, vänner och bekanta om de får barn. Jag hatar inte (alla) barn, vill bara inte ha ett själv.
Det enda jag vill ha, utöver mina katter, är en hund. Och kanske en häst.

Celebris

2011-10-06T01:23:00.000+02:00

Som fortsättning på förra inlägget. Hur hamnade jag egentligen bland soulen och de silkeslena rösterna?
Antar att mitt gamla jag som älskade twee fortfarande går igång på när man vågar vara bräcklig samtidigt som mina hiphopgener aldrig försvunnit.
The-Dream - Nikki Part 2 skulle lika gärna kunna ha gjorts av Nixon. Bortsett från att texten är mer av denna värld då texterna i twee-världen allt som oftast handlade om kvinnor som prinsessor och allt möjligt naivt.
The Dream låter som Prince hade låtat idag om han inte flummat bort sig i funkens värld.
Frank Ocean hänger med OFWGKTA och texterna är således därefter. Novacane, en låt om knark, tjejer och fester berör mig mer än mycket annat jag hör idag. Och då gillar jag inte ens knark.
Vem vet hur länge jag håller mig till det här. Känner jag mig själv rätt går jag vidare om någon månad. Kanske har jag koncentrationssvårigheter, eller så är jag bara fortfarande ute efter den perfekta poplåten, och kriterierna för Den Perfekta Poplåten ändras som bekant hela tiden.

Och vad jag gäller knark hatar jag det, särskilt när man reppar det. På samma sätt som jag hatade JJ pga deras vurmande för droger hatade jag att dem för de tillhörde göteborgscenen. Tur då att de är från Vallentuna och reppar mitt gamla postnummer. Då slipper jag få ångest över gbg iallafall. Knarket stör mig fortfarande men jag har fastnat för dem, iallafall ett par spår.
Framför allt Celebris, trots marijuana refrängen, men vilken refräng sen då!

Andra Porten

2011-10-05T03:07:00.002+02:00

Har senaste tiden lyssnat ganska mycket på soul och hela den svängen. Tror det hela började för en månad sen när Carro, under ett quiz, kallade mig äcklig för att jag tog en låt med Jens Lekman. Jag tänkte "äcklig?" och gick all in. En månad senare har jag klarat av ännu en genre att gå ner mig i.
Aleks skulle jag kalla Sveriges svar på Nate Dogg, har redan gästat på otaliga låtar. Hans debutsingel är mörkare än natten och jag älskart såklart.

Höstens första suck

2011-09-01T14:01:00.001+02:00

Hösten brukar som alltid innebära bra konserter och nya skivor. Klart bättre än våren.
Så är visan även i höst. Både Sisters of Mercy och Peter Murphy tar en tur förbi stockholm i oktober/november. Även The Horrors hittar hit i november.
Whatever dude, Det viktigaste är ändå att Pascal spelar på debaser den 28 september. Tröttnar aldrig på att se dem live. Så. Jävla. Bra.

Som det inte vore nog kommer det även en ny skiva med Skriet, lär bli grymt. Kolla in omslaget bara, jäkligt snyggt.

Kill 'em All

2011-08-30T16:18:00.000+02:00

Jag är konstant förbannad. Människor gör mig förbannad. Allt från personer i min närhet till någon mupp man läser om på text-tv. Just nu är det som om jag pressar ner aggressiva känslor i en burk som snart exploderar. Snart blir det en Falling Down, enda skillnaden är att det i stockholm inte är lika gott om vapen på gatorna som i LA. Tur det.
Däremot funderar jag på en boxningssäck. Något att slå på så fort jag hör ännu en person utropa ett "Free Plura" eller när någon får för sig att säga att "kvinnor är fina väsen och kommer aldrig kunna spela fotboll som män".
Något att dämpa de mordiska känslorna i när folk i en överklassbubbla har orkanfester för att det är så himla mysigt med tända ljus. Att orkanen dödade 12 personer på vägen dit brydde man sig inte om, inte heller det faktum att folk fick sina hem förstörda eller de tusentals som faktist inte ens har något hem utan fick leva i ovädret på något härbärge. Men det är ju så himla mysigt med undergångskänslor.
En säck att slå på när någon frågar mig om jag "gillar någon kommersiell musik?" efter att jag dissat Veronica Maggio sekunden efter att jag hyllat Wham!. Folk som inte fattat någonting vill man bara ge en lätt misshandel, men det är dumt att ta till våld därför behöver man få utlopp för sina känslor någonstans.
Det är även dumt att vara elakt och förolämpa så gott som varje människa jag pratar med, men det kan inte hjälpas, idiotin i deras ord gör att förolämpningarna bara kommer ur mig.
Självklart fattar jag att det här inte sunt någonstans och jag ogillar verkligen de här narcissistiska känslorna inom mig just nu.

Jag behöver en drink, en boxningssäck och människor med sunt förnuft och god smak.
Tillsvidare tar jag och lyssnar på Thin Lizzy och George Michael. Mina två favoriter just nu. De får hjärtat att kännas flera kilo lättare. De lyckas med det som är meningen med all popmusik, de får en att glömma bort tid och rum.
Mina två favoritlåtar just nu:

Om du flyttar till gbg

2011-08-20T07:04:00.000+02:00

Har precis jobbat min sista natt ihop med LeeAnn. En av de personer jag faktiskt respekterar och gillar (trots hennes Michael Jackson idoliserande). För över 5 år sedan tog hon kontakt på whoa för att hon tydligen skulle börja jobba på samma jobb som mig. Sedan lärde jag henne allt jag kunde (true story) Nu ska hon istället titta på oss när vi jobbar, via ett par hundra kameror. Dålig på avsked som man är blev det tafatt och stelt, men en kram kostade jag mig på att ge.

Väl hemma lyssnar jag på Orup. Killen som lyckats med ett gäng riktigt bra skivtitlar. Eller vad sägs om "Stockholm & andra städer", "Orupean Songs" samt samlingsalbumet "Flickor förr och nu". Den förstnämnda skivan är en skiva som rankas väldigt högt i min skivsamling, alla låtar från "Magaluf" och "Stockholm" via "om du flyttar till gbg" är små popunderverk. Frågan är bara hur mycket Orup egentligen lyssnade på George Michael under sena 80 och tidiga 90-talet. Vit soul med ett otroligt sinne för pop. Hur kan jag inte älska det här? Falsettsång och hjärtskärande texter som får ens hjärta att blöda.
80% av min skivsamling aint got shit on Orup.

Medans jag skriver det här klickar jag även på den här länken och läser Belfrages alldeles obehagligt vidriga text om göteborgspopen.
Jag finner inte ord för hur illa jag mår när jag läser texten han plitat ner. Vanligtvis brukar jag gilla hans pretentioner och snobbism men det här är bara fel, fel, fel.
Någon gång ska jag ta mig an det han skrivit men nu ska jag bara ta och spy i ett par timmar.

Chillin at the Holidae Inn!

2011-08-05T14:22:00.000+02:00

Sådärja. Nu är höstens resa till New York bokad. Vi kommer att vara där en vecka i oktober och jag ser löjligt mycket framemot allt den staden kan erbjuda.
Det var ett jävla krux att välja hotell, hur i helvete vet man vad som är bra? Allt var fruktansvärt dyrt och jag bara tar för givet att standaren är som i London (undermålig så vida man inte pröjsar).
Nu blev det ett Holiday Inn, allra mest pga läget samt Chingys låt. Fuck it, vi ska väl bara sova på rummet? Kedjor brukar ha en standard som inte är superfräscht men aldrig äckligt.
Så vad gör man i New York? Jag tänkte äta mig igenom varje gata. Just nu är jag mer än besatt av mat och inser att i NY kan jag äta tills jag dör. Bokstavligt talat. En bra plan låter det som hursomhelst.

Hur många kilo är det ok att gå upp på en vecka?

Lolita Riotta

2011-08-04T12:18:00.001+02:00

Häromkvällen var jag på Natten, klubben som bara spelar ballader. Det var lätt den roligaste klubbkväll jag haft på väldigt länge. De stora känslornas låtar, allsång, tryckare, tändare och tårar. vad mer kan man vilja ha av en klubb? Sällan har jag varit med om ett mer, för att ta till ett ord jag hatar, peppat klientel. Det var euforiska känslor när purple rain spelades. det var så mycket folk och så varmt att kondensen droppade från taket. sällan har jag varit så svettig, sällan har jag brytt mig mindre.
fantastiskt tilltag med den där klubben, visstwe väl att det fanns skäl att älska rock-kocken.

Släpar mig uppför trapporna till dig och den efterlängtade kyssen

2011-07-29T01:08:00.000+02:00

Morrissey har gjort det igen, visat vilket uppblåst jävla arsle han är.
Att den där killen har fans är svårt för mig att förstå. Ännu svårare blir det nu. Kom igen, bränn era Smiths-skivor. Sluta hylla honom som något geni. Han är en jävla loser-has-been som har den lägsta människosynen jag varit med om. Är väl bara några enstaka norska black-metal band som spelar i en högre division människoförakt.

Igår var jag på Text & Musik på kägelbanan och i högtalarna spelades ett tag nästan uteslutande musik som hämtat inspiration från Smiths. Vi såg några enstaka band men jag var tvungen att gå längst bak i lokalen och gömma mig då jag inte längre står ut med indie. Indie som är den glättigaste, präktigaste musiken som finns. Allt är sådär superduper duktigt med ett sockersöta leenden. Man kräks för mindre.
Tacka gud för schlagern som i allafall har (misslyckad) glamour istället för sunkiga, illasittande kläder.

Nå, allt var inte skit där och jag gillade konceptet att låta 12 band spela ett par låtar var. Som en intensiv festival. Alkberg var klart bättre än de flesta, Nimmersjö var kort men visste iallafall hur man uppför sig på en scen (man stämmer INTE gitarren i 3 minuter).
Men framför allt var vi ju där för att se Pascal.
Pga bakfylla och allt som hände i världen stannade vi hemma i lördags när de spelade på Slakthuset, så detta var lite av en "revansch" att få se dem.
Och som vanligt blev jag knockad. De spelade bara tre låtar men det var ändå fullkomligt jävla magiskt.
Nyår är den låt jag alltid återkommer till, jag älskar allt med den låten. Det är lätt en av världens 10 bästa låtar. Rent känslomässigt den bästa då jag alltid ryser när jag hör den.
Jag som alltid har långt till tårar, framför allt när det kommer till musik, hade inte alls långt till tårar när Nyår avslutade kvällen.
Nu förstår jag hur Markus Larsson känner sig varje gång han är på Håkan Hellström konsert.

Kärlek & Hat, precis som vanligt.

2011-07-22T15:57:00.000+02:00

Sommaren med Olle

2011-07-19T17:21:00.001+02:00

Ja herregud, jag har haft semester, varit ledig och inte suttit vid datorn så mycket. Istället har jag uppdaterat mitt liv via twitter som är bra mycket enklare via telefonen än vad det här formatet är.
Semester ja. Det var fantastiskt härliga veckor men när jobbet väl kallade var det rätt skönt att leva tre dagar utan att rent slentrianmässigt ta sig några öl eller dela på en flaska bubbel. Men så är det med sommaren, man blir lätt marinerad i allt som är dåligt för en.

Vi spenderade ett par dagar i Simrishamn hos svägerskan, sen tog vi 16 timmar i göteborg där en konsert med Iron Maiden betades av. En fantastisk konsert trots att jag är långt ifrån att kallas ett fan. Men det är svårt att inte älska Bruce och hans mannar när deras symfonier blir till fotbollskörer. Trots metal-öset kunde jag, när jag stod i publiken, inte låta bli att känna längtan till att få se Take That live. De spelade i Köpenhamn häromdagen och jag hatar att de inte kom till Stockholm.

Efter Göteborg spenderade vi ett par dagar i en stuga på Dalarö tillsammans med Astrid och Niklas. En alldeles fantastisk stuga med alla nödvändiga bekvämligheter (diskmaskin!!), bastu, egen brygga, badtunna och båt. Ni kan ju fatta att någa dagar i juli är en dröm i en sådan stuga. Nu ville ju inte solen visa sig en enda dag när vi var där men vad gjorde det, jag badade ändå varje dag.

Annars, tränar jag igen trots återkommande problem med benhinnorna. Korta sträckor på mjukare underlag är det som gäller. Asfalt dödar mig om jag springer längre än 4 kilometer.
3 veckor kvar till midnattsloppet och jag sportar mustasch i år igen.

Svägerskan o hennes karl har två hundar. Så här glada var jag o Troja över att ses igen.

Mindre hår för varje år och mer ångest inför varje fest

2011-06-22T18:02:00.000+02:00

Ju äldre man blir desto svårare blir det att fylla år. Nog för att jag är egocentrisk och vill få hyllningar till min person som födelsedagar ofta ger. Samtidigt vill man knappast bli äldre och inser att livet går alldeles för snabbt. Hur i helvete blev jag såhär gammal?
Trots det vill jag fira mina 28 år här. Mamma och Pappa var över med en flaska champagne som jag tänkte dela med Carro framåt kvällen. Sedan vill jag ut i natten, dansa till punk och disco. Önskar verkligen att det fanns en klubb där det var grunden. Punk och Disco. Så jävla vackert.

Men jag stannar nog hemma efter en flaska bubbel, finns inga klubbar eller barer där det jag vill höra spelas. Då är hemmet bättre, och förövrigt har jag ändå frisörtid klockan 11 imorgon. Bakis med en frisörkappa om livet är knappast idealiskt.
Vi går in i dimman på midsommarafton istället.

How deep is your love

2011-06-18T01:04:00.002+02:00

10 efter koskällan gör de strålande musik igen.

DFA White Out Sessions - How Deep Is Your Love? by The Rapture from DFA Records on Vimeo.

semestersommar

2011-06-17T19:22:00.000+02:00

Har knarkat blocket efter ny cykel senaste veckan, alla cyklar blir sålda på 20 minuter så det är ett jävla krig där ute. Sen kom jag till insikten att jag kunde plocka ut ett gäng komptimmar i lön. Katshing lät det och nu letar jag ny cykel igen. Lutar åt en singlespeed custom-made grej. Schtek!

Annars är livet ett disco, två arbetspass sedan semester. Jag värmer upp redan nu med att dricka laxrosa rosé. Semestern kommer bli grym! Några dagar i Simrishamn, en dag i gbg med Maiden konsert och svindyrt hotellrum. Sedan blir det stugsommar ute på Dalarö i ett par dagar. Hur sweet låter inte det?

Förövrigt sparar jag ut mustasch i år igen. Än så länge ser det ut som om jag bara har lite smuts ovanför läppen, ge det två veckor så kanske jag ser manlig ut.
Halmhatt och mustasch, det är sommarens stora grej, sanna mina ord!

Viva La Razza

2011-06-06T19:47:00.000+02:00

Igår läste jag hipster-kristoffers text om våld efter han blivit misshandlad helt oprovocerat.
Tänkte igenom mitt liv och insåg att jag själv aldrig fått stryk, visst har jag hamnat i bråk några gånger i högstadiet men då har jag oftast varit den som startat det hela genom att vara onödigt dryg. Jag kunde vara en riktig liten skitunge i högstadiet. Men att hamna i bråk på gatan, oprovocerat eller ej har aldrig hänt mig. Nu har jag jobbat nattid i över 6 år och har promenerat genom Stockholm alldeles ensam väldigt många nätter och tidiga mornar.
Det närmsta jag kommit våld var en gång under Vattenfestivalen när ett gäng kickers tryckte upp mig mot en vägg vid Drottninggatan. Det blev inget mer än så, och har aldrig blivit.

Däremot har jag blivit av med cyklar, alltid blivit förbannad och lite ledsen då det hänt. Imorse när jag kom hem från jobbet var min nya fina cykel borta. Av blå blixten fanns bara ett hjul kvar. Klantigt låst, jag vet. Men man tänker inte längre än så. Det var min käraste ägodel och jag kände mig så dum och påhoppad när det bara fanns ett hjul kvar.
Om man blir så knäckt av en cykelstöld kan jag inte ens tänka mig in i hur man känner sig efter att oprovocerat bli nerslagen på stan.
Helvete vad jag inte vill vara med om det.

Imorgon är en ny dag, det ska stöldanmälas, försäkringsbolagssnacka och jag ska leta ny cykel.
Är otroligt sugen på att köpa en likadan som jag hade, den var perfekt. Men tillräckligt dyr för att det ska kännas på kontot.
Måtte djävulen ta alla cykeltjuvar!

Musik till söndagsfikat

2011-06-05T13:54:00.000+02:00

En blåsig försommar dag, det är söndag och huvudet sprängs i bitar av dålig sömn i en svettvarm säng. Känns som jag lika gärna skulle kunna vara bakis.
Oavsett sitter dricker jag en kaffe med världens bästa söndagsfika-soundtrack.

Om sanningen ska fram

2011-05-27T14:22:00.000+02:00

När blev egentligen Mauro Scocco sveriges största artist. Finns inte en tidning som inte har haft Mauro på omslaget den senaste veckan. Visst är det bra jobbat av skivbolaget inför släppet av skivan. Men hur blev han så angelägen för oss alla? När blev han "störst"?
Jag har ingen beef med Mauro och kan gå så långt att säga att jag gillar ett gäng av hans låtar.
Men såhär stort? Varenda tjomme älskar honom och har tydligen varit nere med Mauro Scocco sen dag ett. Vart var ni för 4 år sedan? Eller är det tack vare matlagningsprogrammet?
What ever, dude. Känns bara så konstigt helt plötsligt.
Själv har jag fastnat för den här Ligga låten och den ger mig, tro det eller ej, Mauro-vibbar på något sätt.
Tyvärr blir det väl en typisk stekarhit med typiska stekarmixar där man förmodligen även mixar bort verserna och bara kör refrängen.

Alltså, jag hann inte ens skriva klart det här när jag kollade om det fanns en video. Det fanns det, det var en stureplanmix av låten jag hört. Och videon fick mig att vilja spy.
Jag hatar mig själv redan.
Det är iallafall den här versionen jag fastnat för. Ligga-låten.

Do what you like

2011-05-24T17:16:00.000+02:00

Det är en såndär dag.

Man har har spenderat någon timma på ett gym, sprungit löpband och cyklat motionscykel tills svettet skvätte. Den där fuktiga värmen på ett gym är fan inte att leka med.

En dusch senare var vädret ute helt klart trevligare och efter en promenad så har man fixat och donat här hemma och nu är det Giro Di Italia på tv, jag klappar mig själv på huvudet genom att bjucka mig själv på öl. Brooklyns Summer Ale var inte heller den att leka med. Som deras vanliga lager fast godare, mjukare.

Sällan mår man bättre än när man ligger i soffan med en öl, balkongen står öppen, vinden smeker en och man låter eftermiddagsfyllan ta vid.

Annars har jag spenderat dagen med att gå igenom de låtar Take That har gjort cover på. Läst om hur Gary Barlow började göra egen musik efter ha sett Depeche Mode på Top of the Pops. Efter Depeche hittade han discon. Och jag lider över att de blev ett boyband istället för ett riktigt popband. Robbie Williams och Gary Barlow hade lätt stått sig gentemot Pet Shop Boys. De hade bättre smak, var snyggare och roligare.

Jag menar, när Take That är som bäst låter de som ett disco i chicago 1981. Precis innan house tog vid.

Fan så bra det är ibland.

Är det såhär det slutar alltså? Jag ska alltså hypa Take That. Okej, fine by me.

Fyfan för att bli gammal

2011-05-21T13:39:00.000+02:00

Med åldern kommer krämporna.
Förra sommaren drabbades jag av löparknä, orsaken då var att jag hade fel sorts skor. Två månaders vila och nya skor rådde bot på det problemet och under hösten tränade jag på som vanligt.
Den 8 juni ska jag och ett några fler från jobbet springa Blodomloppet och det har under våren blossat upp ett litet ordkrig. Jag har tränat osedvanligt hårt och var fram tills för tre veckor sen i mitt livs form. Att komma under 50 kändes inte ens som ett problem och jag trashtalkade några av mina motståndare redan då.
Karma is a bitch.
Fick problem med benhinnorna och en dag gav de upp helt enkelt. Så, tre veckor senare kan jag springa utan helvetisk smärta i vaderna igen. Vågar än så länge bara springa på mjukt underlag och måste göra så farm till den 8 juni. Får se hur mycket tre veckors vila har påverkat, men inte fan är jag i mitt livs form längre.

Utöver trasiga ben, muskler och knän har jag under ett par år av och till känt en viss smärta i vänster handled. Det brukar hålla i ett par dagar och sedan gå över. Inget att gräma sig över, inget att oroa sig över.
Nu har det gått ett par veckors smärta samt en knöl ovanpå handleden som är ordentligt öm. Lite googlingar och samtal med kollegor som haft år av precis samma sak säger att jag fått ganglion. Det låter som den värsta sortens cancer men är inget annat än en ofarlig vätskefylld cysta som gör förbannat ont. Försvinner den inte får jag antingen leva med en knöl som gör förbannat ont samt en ömmande handled. Eller så får jag operera bort den knölen.
Jag som är livrädd för allt vad sjukhus och vårdmottagningar heter.
Fyfan för att bli gammal.

We Are One Out Of Three Trinity

2011-05-15T07:09:00.000+02:00

I torsdags var det då quiz på pet sounds igen. Vi var gravt underbemannade men lyckades ändå skrapa ihop tillräckligt mycket poäng för en sjunde plats. Ganska uselt genomfört quiz, men de var tydligen nybörjare så who can blame them?

Fredagen bjöd på Ghost, förra årets riktigt stora (metal)hype. Och vad kan man säga? Det var löjligt bra, lätt en av de absolut bästa spelningar jag varit på. I hela mitt liv har jag gått och sett hiphop, indie och punk live och trott att det ibland låter dåligt pga någon okänd liveorsak.
Ghost gav mig insikten att kompetenta musiker kan få det att låta helt jävla magiskt bra live.
I första låtarna trodde jag nästan att det var playback, så jävla bra lät det. För att inte glömma showen och utstrålningen (eller bristen på den snarare, de är ju satans hantlangare).
Det var nattvard och Papa Emeritus bjöd på vin och oblater. Han styrde sina tappade själar (musikerna) med hjärnhand och inför extranumren släckte han ner dem tills man bara såg stearinljusen på scen.

Näst sista låten var en makalöst bra cover på Here Comes The Sun. Så som George Harrison alltid ville den skulle låta. Domedagen är här!

Svartskalle stoltast i staden

2011-05-11T17:09:00.000+02:00

Ison & Fille var det där bandet som släppte en slacker anthem för 10(?) år sedan som jag älskade. De var bandet som jag såg på ett alldeles för svettigt kafé 44. Ett band jag alltid gillat och respekterat men aldrig gått upp i brygga över.
Tills nu.
Nya skivan ger en gåshud på var och vartannat spår. De har äntligen lyckats hitta helt rätt i deras vardagsbetraktelser. Det är klubbanthems och ballader. Det handlar om att växa upp, om livet efter 25. Det är minnesbilder från tonårstiden och drömmarna som fortfarande lever kvar.
Kanske beror det på att jag själv är precis där också. På väg att bli gammal men fortfarande ung.
Vad vet jag, skivan träffar hursomhelst rätt i mellangärdet.
Masse och Mackbeats har styrt upp jävligt bra låtar, Veronica Maggio och Snook har samplats. Sånt är livet får sig en refräng.
Ison & Fille har en chans att bli stora, på riktigt. De går hem både hos förortskidsen, innerstadshipsters, min mamma och alla som någonsin headnoddat.

esc

2011-05-11T07:33:00.000+02:00

Så var då ESC igång igen. Kul show, lite freakshow och ibland riktiga popdängor. Folk har inte fattat det där att musik och påklistrad glamour kan vara roligt det med.
Men nej. Istället ska det hatas och skrikas tills de spyr. Hatas för att de tycker det är skräp, fult och dåligt.
Sen har de mage att dra på sig en fotbollshalsduk, hylla en Stieg Larsson bok och plocka med innebandyklubban till jobbet. Som att det vore någon skillnad, bortsett från att fotboll, precis som sprit och spel, gör människor till svin.

Fuck you innebandytöntar och fotbollshuliganer.

Got a napalm heart forever

2011-05-10T01:53:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag, förutom att lyssna väldigt mycket på både Newkid och Take That, gått tillbaka till det jag lyssnade på för ett par år sedan. Allt det där jag nästan föraktar nuförtiden.
Men tamefan. Skulle Bad Cash Quartet någonsin släppa en Best Of-skiva skulle jag hänga på låset och köpa både cd, vinyl och mp3.
Martin Elisson och gänget lyckades, som så många innan dem, beskriva den kaotiska tiden mellan ungdom och vuxen. Musiken var alltid på gränsen till ett sammanbrott fast med en utsökt popkänsla.
Det var väl en 7-8 år sedan senaste skivan kom och jag måste säga att det har åldrats med viss värdighet. Det känns i vilket fall som helst inte daterat på något sätt. Till skillnad från Känn ingen sorg för mig göteborg som (kanske pga överkonsumtion) känns som något som borde åka tillbaka till 90-talet (trots att skivan släpptes 2000).
Skulle jag sätta ihop en best of bad cash skulle den se ut såhär.
1. Drag Queen
2. This Night or Next
3. Heartattack (what everyone else calls fun)
4. Searching is killing me
5. Midnight Prayer
6. Female RTW
7. Monday Morning
8. Our Tragic Friendship
9. Too Bored to die
10. Valentine

Förövrigt tar det emot att skriva det här då jag svurit på min mammas grav (hon lever än) att jag ska ta död på göteborgshajpen som fortfarande råder bland indiepubliken.

Vad gäller nostalgi så var jag inne på graffitigrejer för över 10 år sedan. Då var det ändå lite roligt att jag häromnatten lyckades stalka fram att jag senaste året bott granne med Hop Louie.
Stalkern i mig var nöjd, tonåringen i mig var starstruck.

Vet du vad jag gillar hos dig

2011-04-28T12:24:00.000+02:00

Så är det bara att räkna ner. På lördag spelar äntligen Pascal i stockholm igen. Nu med nya låtar i bagaget. Jag tror att det kan bli en fantastisk kväll. Bara att få höra den här låten skulle göra min natt.

Tänk att de alltid lyckas göra covers som låter som deras egna låtar oavsett om det är Bruce Springsteen, Judas Priest, Kal P Dal eller som nu Peter Lemarc som står bakom originalet.
Så, vill man se sveriges bästa band göra ännu en oförglömlig spelning gör man bäst i att infinna sig på Strand på lördag.
Ser man mig får man gärna bjuda på något att dricka. Jag är den där idioten som står längst fram med dimmig blick och sjunger med i varje låt som om livet stod på spel.

Träningsblogg

2011-04-27T17:25:00.000+02:00

Förra året drabbades jag av löparknä och var tvungen att vila mina stackars knän i över två månader, mitt i träningssäsongen inför midnattsloppet.
Idag gav mina vader upp, exakt samtidigt i båda vaderna högg det till så benen nästintill gav vika. Smärtan var såpass stor att jag var tvungen att sätta mig ner på trottoarkanten. Vaderna har känts av de senaste dagarna, ingen smärta de har bara känts stela tills jag värmt upp. Idag var de stelare än vanligt så jag tog det ytterst lugnt men efter uppvärmingen tog det högst 1 kilometer innan vaderna gav upp.
Att ta den 1 kilometer långa promenaden hem efter att vaderna gav upp tog säkert 20 minuter.
Så det blir till att vila ett par dagar, kanske ta lite cykelträning samt stärka benmusklerna innan nästa löppass.
Antar att det är benhinnorna som spökar, typisk träningsskada. Jag som skulle toppa den här månaden, hamna i toppform så jag kan spöa Niklas, Carina och Tobbe i blodomloppet. Såhär i efterhand var backträningen uppför Högdalstoppen ingen bra idè.

Fan ta det här.

Sommaren rasar

2011-04-26T15:13:00.000+02:00

Så vart det sommar i år igen. Så vart man alkad i år igen.
Det har hittills ännu bara varit sol och en någorlunda värme i en veckas tid. Ändå har jag hunnit med minst 2 förmiddagsfyllor. Debasers uteservering har fått ett par hundralappar donerade, thaiboaten också.
Men sommarens stora häng öppnar i helgen. Jag snackar självfallet om terassen på sjöfartshotellet!

Barens fokus kommer ligga på drinkar, bål och champagne, kryddat med organisk musik och sol i mängder. Inspirationen är hämtad från brittiska och svenska flottan, sjömän, pirater, upptäcktsresande och Tikikulturen

Så det är bäddat för en rejäl sommar på sjön.
Påtal om sjön har min sommardröm gått i uppfyllelse nu när Astrid och Niklas hyrt en stuga på Dalarö alldeles vid vattnet med egen brygga och allt det där. Det kommer bli ett par dagars drömsommar fyllt med sol, bad, båt, öl och värme.
Fattar inte hur det gick till men nu gillar jag plötsligt sommaren, jag tippar på att det beror på att jag förra året släppte garden och börja sporta shorts, nu när shortsen finns i kort, snygg modell.
På tal om sol, sommar och svett så går det hyfsat med löpningen just nu.
Den 8 juni springer jag blodomloppet och målet är att komma under 50 minuter. Vi är ett gäng på jobbet som ska springa och jag börja känna pressen. Inte blev det bättre av att jag kaxigt förklarade för Carina att det enda hon skulle se av mig var min rygg när jag sprang ifrån henne.
Känner dock att hon och några andra blir svåra att slå, Tobbe är mitt ultimata mål men det har jag självfallet inte sagt till honom.

Så mina lediga dagar balanseras numer mellan att springa ett gäng kilometer om dagen eller att hinka öl.
Bäst är det när man kan göra det ena efter det andra. Synd bara att det endast funkar åt ena hållet.

see/saw

2011-04-18T16:30:00.000+02:00

Ser så himla mycket fram emot den här dokumentären om Jay Reatard. Vid första anblicken ser han ut som en typiskt sjavig punkrockarkille som kanske gillar det dekadenta livet lite för mycket för att inte bli en klyscha. Men killen VAR ett geni när det kom till popmusik. Jag grämer mig fortfarande att jag var tvungen och jobba när han spelade på Debaser för något år sedan, är säker på att det var en helt jävla magisk spelning.

Tour de France nästa

2011-04-15T16:09:00.000+02:00

Som barn hade jag två favoritböcker, den ena var Boeing 747 och den andra var Olles Nya Cykel.
Gud vet hur många gånger jag läste dem böckerna, har alltid varit en sån som överkonsumerar sådant jag gillar.
Idag kommer fortsättningen på Olles Nya Cykel då jag äntligen köpt mig en ny cykel. Den är blå och jäkligt fresh. Känslan av att rulla på moln och vara jävligt snygg samtidigt. Jag älskar den redan och kommer förmodligen cykla till jobbet varje regnfri dag.
Äntligen!

sömnhelvetet

2011-04-13T17:14:00.000+02:00

5-6 timmars sömn senare stod jag på systembolaget (efter yrvaket ha tvingat mig till tvättstugan). Det ger en inte så liiiiten alkiskänsla att stå med morgongrus i ögonen och rufsigt hår när man plockar bland cava och rosèhyllorna. Så illa är det faktiskt inte, jag är bara förutseende då jag har en ledig helg som väntas bli första varma, soliga helgen det här året samt en balkong som ska pimpas.

På jobbet väntar fackliga diskussioner då vi enligt nya kollektivavtalet har fått tag i lunchrastfrågan och numer har schemalagda luncher. Det tisslar och tasslas, skriks och kastas arga blickar. Och där står jag och ska ta emot all skit och förklara för alla VARFÖR det är så här. Inte fan är det för att jävlas med någon, som den allmänna uppfattningen är nu.
Det finns två alternativ vad gäller lunchraster, det ena är att rasten är obetald men schemalagd. Det andra är att rasten är betald men att man får äta när det passar driften samt under hela sitt arbetspass står till företagets förfogande.
Hos oss har vi haft en mix utav de båda, obetalt men inte heller schemalagd. Inte helt okej.
Nu har facket ihop med företaget förhandlat fram den nuvarande lösningen, alltså schemalagda luncher och helt plötsligt är allt pannkaka och det skriks åt höger och vänster, upp och ner.

Okunskap och dålig information gör mig trött, sömnbrist gör mig tröttare. Nu jävlar ska här förklaras och diskuteras.
Men innan dess lyssnar jag på hård, men ganska så poppig spellista.
sömnhelvetet

skiftkoma

2011-04-11T06:56:00.000+02:00

Den senaste tiden har jag lyckats jobba åtta dagar av 9 möjliga. Sådant kan få det att slå slint hos vem som helst. Tillslut var det nästan enkelt att komma till jobbet då psyket brutits ner och jag blev som hjärntvättad. 85 timmars arbete senare var jag tillslut ledig. Det firades med middag och sedan öl och drinkar på malmen och Pet Sounds vilket resulterade i en härlig fylla som sköljde bort ångesten.
Nu har jag vaknat efter 3 timmar sömn, hjärnan är inte riktigt med. Men jag gör en Kramer, sover 20 minuter var tredje timmer och får se hur det funkar för mig. Kramer blev nästan mördad så det kan ju inte gå så mycket sämre för mig iallafall.

Igår när vi satt på Malmen frågade Carro mig något om i fredags varpå jag svarade: "när var det fredag? Hur många dagar sen var det?"
Kruxet med att jobba skift, varje dag är samma och efter en 9 dagarskoma har man verkligen noll koll.
Ta mig till verkligheten nu tack.
Idag ska jag på cykeljakt, tjacka Riddarnas skiva på vinyl och laga en awesome thai-wok.
På torsdag är det quiz på Pet Sounds, Quizrÿche är lätt skadeskjutet med cissi frånvarande. Björn rycker in som ersättare och vi ska väl försöka vinna igen. Om nu inte karlakarlarna i Slappers lyckas klå oss.

Denim-men!

2011-04-08T17:50:00.000+02:00

Sportar jeanstyg som en riktig denim-demon, featuring katten Strage.
Eftersom Hank von Helvete numera är Hank Von Scientolog kan jag ta över.
Kalla mig Olaf Von Helvete

Fans

2011-04-07T06:34:00.000+02:00

Jag har alltid ogillat fans, har alltid stått över sånt. Vem i helvete vill vara en psykotisk anhängare av något slag?
Fans är förblindade och köper allt med hull och hår. Själv är jag av den åsikten att det är fint när något man älskar visar sig mänskligt och har brister.
Dock börjar jag tro att jag har blivit ett fan. För änsålänge har jag inte hittat några skavanker vad gäller Pascal, det finns inte ens en låt jag tycker är i närheten dålig.
Och så har jag aldrig haft det förut. Inte ens när jag gillade bd som mest tyckte jag att Saturday Night Engine var en särskilt bra skiva.
Snart släpper Pascal en ny skiva ihop med Mattias Alkberg, jag är redan nu säker på att jag kommer älska skivan till döds. Jag hatar mig för det.

Det är coolt att vara fattig

2011-03-30T12:04:00.000+02:00

Glasvegas får en 2:a i Dagens Nyheter. Förmodligen en välförtjänad tvåa, då första singeln var riktigt jävla usel. Det lät som ett U2 på downers typ, fast med jobbiga synthar.
Problemet är bara att recensenten, Po Tidholm, är en typisk övre medelklasskille som gillar arbetarromantiken och tycker det är tufft med fattiga människor. Nu är grabbarna i Glasvegas rika som fan med ett stort skivbolag i ryggen och då är det klart man väljer att bo i ett trevåningshus i Santa Monica eller någon annan glidig stad istället för en källare i ett kallt och jävligt skottland när man ska spela in sin skiva.
Men nej, Po Tidholm tycker att man ska förbli fattig och leva snålt för att kunna göra bra musik, för att det ska kännas äkta.
Precis som villabarnen som åker till London, Amsterdam eller annan storstad och squattar i något år för att det är coolt att leva så, leva som i ett kollektiv. Som en äcklig snorlobba i ansiktet på de som faktiskt inte har något annat alternativ än att bo i ett ruttet, övergivet hus, den sista utposten.
Jag är så djävulskt trött på romantiseringen av att vara fattig.

Londons burning!!

2011-03-27T00:17:00.000+01:00

Sitter på hotellrummet och har egentligen ingen aning om vad som händer.
Tidigare på dagen kollade vi in den massiva demonstrationen som hade lockat 400 000 människor som alla vill få ett stopp på nedskärningar inom den offentliga sektorn.
Efter ett tag drog vi för att kolla The Boat Race mellan Oxford och Cambridge universiteten. Vi frös ihjäl efter två timmar och bestämde att det snart var dags för middag. Innan middagen skulle vi shoppa lite och upptäcker att det verkar vara ganska oroligt kring oxford street/ picadilly cirkus. Det luktade bränt, fullt med poliser men god stämning trots allt. Anade inte oråd direkt.
Efter middagen kollade vi sky news på hotellet och insåg att det var upploppsstämning. Idioter hade slagit sönder hotell, banker och butiker.
Och det fortsätter ännu, jag sitter som klistrad framför nyhetskanalerna och kollar liveklippen från centrala london. Hör polishelikoptrar hovra runt över staden. Det är mörkt och kallt & jävligt, men rövhålen fortsätter kasta flaskor mot polisen och bete sig på det jävligaste av sätt.
Slå sönder stan bara. Jävla idioter.
Jag kan iallafall inte somna ännu, sky news håller mig vaken inatt.

Ring Snuten!

2011-03-22T12:12:00.000+01:00

Jag och truppen går långt tillbaka, jag gick nog på högstadiet fortfarande när jag stiftade bekantskap med dem första gången. Jag sköt Palme vände upp och ner på min värld. Per tjackade deras tapes (ja tapes, långt innan cdr) på tiden då de vägrade både skivbolag och cd-skivor. Något år senare befann jag mig i punkiga lokalen Vita Huset som för kvällen var fylld med graffare och allsköns vandaler (jag såg tex att min fromma granne var personen som täckt halva norrort med sin signatur) blandat med baggypants och dreadlocks. Och så vi förstås, ett gäng rätt så mesiga (unga) skejtare.
Vi var där för att se Loop Troop, bandet som fick oss att knyta näven och hata samhället. Men framför allt fick de oss att headnodda (tuffa killar dansar inte). Självklart spelar nostalgin och det faktum att jag var tonåring in, men det där är fortfarande en av de roligaste spelningar jag varit på. Det var så jäkla rått, en övertänd publik, ett övertänt band i en lokal med bristfälligt ljus, ljud och luft.
Där och då kändes det som att man var med om en vändning, en början på något nytt.

Nu har det gått 10-12 år, varken jag eller truppen hatar samhället längre, vi knytar näven lite mindre hårt nuförtiden. De gör inte längre låtar om att måla graffiti klockan 5 på morgonen, snuten är inte längre ute efter dem. De har vuxit upp och så även jag, vi har vuxit ifrån varandra. Det enda som inte ändrats är Promoes hår & skägg som nuförtiden endast består av en enda dread.

Men det politiska har inte dött ut, kolla bara nya låten där de hatar på Sverigedemokraterna och har en snyggt klippt video där Jimmie Åkesson klipps in med sina gelikar.

Du kan se mig twittra från privatjeten

2011-03-18T06:37:00.000+01:00

Några år efter de andra har jag också börjat använda twitter, allra mest för att bespara mina facebookvänner från ett alltför ständigt flöde. Det är väl just sånt twitter är till för va?
Så känner man för att följa mig gör man det här!

Kill your idols

2011-03-16T15:51:00.000+01:00

Alexander Bard blir ny jurymedlem i 2011 års idol. Det är bara att applådera! Killen är ett geni vad gäller popmusik och passar som handen i handsken som en idoljury.
Kan vi hoppas att han även skriver vinnarbidraget och gör det storslaget som BWO och smaklöst som Army of Lovers, så som massproducerad popmusik ska vara!

Håll om mig!

2011-03-16T06:20:00.000+01:00

Vilket omslag! Det kommer bli så jävla bra, jag känner det på mig!
På skivan ska finnas en cover på Peter Lemarc - Håll om mig! och lyssnar man på originalet fattar man ju att det kommer bli så satans jävla bra!

Ge mig ett housepiano och jag är där

2011-03-13T07:01:00.000+01:00

Jag har tillslut fattat house, fattat att det är skillnad mellan testosteronstinn fotbollshouse och piano-disco-house. Den senare kan vara det vackraste som finns en tidig morgon i mars. Allt för att den bygger på disco. Disco som jag också precit börjat fatta, som indie - fast roligt och dansant på riktigt.
Lyssnar på något som kallas Gradvalls discoburgare och enda kruxet jag har med dessa genres är att låtarna ofta blir snäppet för långa. Pophits ska helst inte vara längre än 3 minuter.

Nästa gång jag står bakom ett skivbås ska jag iaf spela den här låten!

Quizrÿche

2011-03-11T15:28:00.001+01:00

Igår höll vi som bekant i quizet på pet sounds. Det gick strålande, inget tekniskt strul, snabb rättning (kändes det som iaf). Det var många välbekanta lag i källaren som nog inte varit sådär full med folk det senaste året. Kul att ni kör!
Vi, framförallt Rocky, har jobbat hårt med quizet och vi försökte verkligen få ett brett och roligt quiz vilket vi själva tyckte det var, så det var kul att få det bekräftat igår.
Precis som förra gången vi anordnade så vann Bobby-Toni, andra plats var "Hon dansar bara med nyktra killar" (vilkas quiz vi vann i höstas) så det var lite incestuöst.
Mårten & The Slappers kämpade på bra men föll på målsnöret (sista delen alltså).
Vi ses i källaren om en månad för ytterligare en fight!

Och kudos till tyskarna i laget The Rocking Krants som i svenska schlagerdelen iallafall lyckades skriva in 10 aktuella svenska band. Kudos!

Nostalgia locomotive

2011-03-09T02:30:00.000+01:00

Eftersom det på torsdag är dags för det här blir det whisky och quizknåpande hela natten lång.

Ända sen 2001 har jag prenumererat på tidningen Sonic, med kanske endast ett halvårs uppehåll, inte för att tidningen är så värst bra men jag gillar att få hem en svensk musiktidning 6 gånger om året.
I jakt på en viss låt till quizet (varför vara olaglig när man har musiken hemma?) har jag nu gått igenom alla de skivor som följt med tidningen. Vi snackar alltså 10 års musik.
Jag ser hela mitt liv passera i revy.

Fuck you dagböcker och fotoalbum, det här är mina minnen.

Blåjeans

2011-03-08T17:33:00.000+01:00

Har köpt blåjeans, det är stort då jag i stort sett sportat enbart svarta jeans de senaste åren.
Men nu jävlar vågade jag mig på något så annorlunda som blåjeans. Känner mig som random metalhead i "Heavy Metal parking lot" iförd mina feta sneakers. På med jeansskjortan och jag är Hank Von Helvete. På med skinnjackan och jag är Phil Lynott.
Fast allra mest är det nog Bruce Dickinson!

cruel town

2011-03-07T06:47:00.000+01:00

När jag går hem från jobbet är klockan nästan alltid 05.30, alltså mer morgon än natt och jag känner mig således väldigt trygg bland alla trötta morgonpendlare. Annat är det de nätter då jag smiter tidigare, runt 02, 03, 04 ungefär. Då är det fortfarande natt ute och att gå till nattbussen är allt annat än trevligt då vasagatan är den kargaste, mörka jävla skitgatan i stan, klarabergsgatan är knappast roligare då den alltid är fullproppad med alla de ljusskyggaste varelser och kickers höga på hormoner och adrenalin. Den promenaden är som att färdas bakåt i tiden till new york på 80-talet när det var som allra mest stökigt.
Varje gång jag går den biten halv 3 på natten är det med en avstängd ipod, blicken fäst någonstans mellan himmel och helvete, bestämda steg och alltid ett getöga kastat 360 grader. Inte så att jag har varit rädd, men det har varit olustigt.
Idag när en jobbarkompis traskade ut från jobbet runt 04 blev han rånad 100 meter senare, klarade sig utan några fysiska skador men det är alljämt lika jobbigt antar jag.
Vilket jävla sätt att avsluta dagen.

The gangs of LA will never die, only multiply

2011-03-01T16:07:00.001+01:00

Alltså: Basen, BASEN! Basen får mig att dö en smula. Refrängen sen då? Så jävla hårt! Till bilderna av världens bästa film. Helvete vad jag gillar det.
Att Ice-T är en rappare som lämnar mycket att önska spelar ingen roll, att han är ful spelar inte heller roll. Jag har alltid föredragit Ice Cube, bättre rappare, lite tuffare, lite snyggare. Men här skiter jag i.
Bara att klicka på gilla-knappen som inte finns här.

Stationen

2011-03-01T06:27:00.001+01:00

Nu är äntligen mars här, underbara mars. Det är inte längre kolsvart när man kommer hem på morgonen, trots sömn till tidiga eftermiddagen hinner man få sig en del solljus och det blir bara bättre och bättre. Drömmen om våren besannas nästan i mars, en hel månad lever man på hoppet.
Tillråga på allt håller vi i quizet på Pet Sounds nästa vecka och det bara måste ses som något positivt. Ytterligare två veckor senare drar vi (som vanligt) till London i ett par dagar, att åka bort fast hem.
Att komma till London ska vara en schlager.
Bortsett från det så är det alltså bara en månad bort (sas det i januari) tills nya skivan med Pascal kommer. Jag ser spänt framemot den och finner glädje i att inte ha hört ett endaste spår ännu, istället som för vanligtvis ha hört halva skivan framförda på en scen.
I väntan på den skivan finns det där andra bandet från gotland som också råkar ligga på Novoton, Riddarna, som överrumplade mig genom att vara fantastiska live. Och vet ni vad, den här ep:n är minst lika bra. 6 april släpps albumet!

Tills dess fortsätter jag springa på löpbandet tills mina knän ger vika till tonerna av

Avskaffa helgen

2011-02-27T15:35:00.000+01:00

Det är tidig eftermiddag och jag har precis fyllt på energiförrådet med gårdagens söndagsstek (som åts på lördagen) samt sköljt ner det med en härlig folköl.
Vadan detta folkölsdrickande måntro? Jo det är som så att jag inte ville riskera liv och lem på systembolaget igår. Lördag förmiddag och jag vaknade strax efter 12, de sista tre öppna timmarna på systembolaget är som ett krig. Satans jävla lönehelg.
Det här med helg alltså, vi borde avskaffa det. Hur orkar ni "vanliga människor" jobba fem dagar i sträck och alltid bara ha lördag-söndag över för det fria livet? Inte undra på att ni beter er som djur på helgerna.
Att det nästan är slagsmål i butikerna, det slits i jeans och knuffas runt i kön till provrummen. På Systembolaget råder upprorsstämning och på Ica använder de satans jävla barnfamiljerna sina kund/barnvagnar som det vore en pansarvagn, noll respekt bara mercha sig fram bland flingor och tvättmedel. Det stressas för att hinna med en fika, det stressas fram en lördagsmiddag för att man ska hinna hälla i sig tillräckligt mycket vin för att hinna bli lagom slirig lagom till utgång.
Helgnätterna är än värre, spyor och slagsmål vart man än ser, hetssupande utan dess like.

Värst av allt så förstår jag er, det kan inte vara lätt att tvingas ruttna på ett jobb fem dagar i sträck och alltid bara ha den där lördagen och söndagen för ledig tid. Då "ALLA andra" är lediga, klart man blir ett djur.
Ibland är det så jävla skönt att jobba skift!

Skyl er, gubbjävlar!

2011-02-22T12:06:00.001+01:00

Imorse var jag återigen och sprang på löpbandet, den här gången en mil vilket kändes bra även om det inte gick så snabbt. Har vant mig vid det bisarra att vara på ett gym. Men där jag går är det iallafall beftriat från gym-mongon. Eftersom det ligger i en simhall är det däremot inte befriat från gubbar, nakna sådana vill säga. Varför måste varenda man över 40 prompt springa runt naken i omklädningsrummet i tid och otid. Är det så jävulskt svårt att vira en handduk om sig? Inte nog med att de är helt ogenereade när de byter om, de gör allt nakna. idag tex satt jag och knöt skorna varpå ett gubbäckel ställer sig en meter ifrån mig och börjar föna håret. NAKEN! Kom igen, nån måtta får det väl ändå va på dårskapen.

Förena Göteborg med Norge

2011-02-22T07:52:00.001+01:00

Anton Kristiansson, killen som loopade broder daniel och fick (sina enda!) ett gäng efterblivna bd-fans att dyrka honom.
Han representerar allt som är dåligt, han representerar min syn på Göteborg, staden där allt är dåligt och pinsamt. Seriously, det här är nog det sämsta jag någonsin hört, och då har jag ändå hört Tre Ess, Trippel Ett och Fronda. Det är lika pinsamt som Fevens tacktal.
Jag förstår väl att idioter som gillar "göteborgspop" som genre gillar det här, men annars då? Hos vem går det här hem?

PSB fem år!

2011-02-20T21:42:00.000+01:00

En efterjobbet burgare på O'Learys kom att bli Dinner AND a show när ett lule-fan bakom oss gormade Forza Lule, in mä pucken, häj häj häj! varannan minut.
Sportfans alltså, mänskligt avfall.
Efter underhållningen begav vi oss till Pet Sounds som hade femårsfest för stammisar, personal, plattvändare och annat löst folk som gjort baren till sitt andra vardagsrum. Det bjöds på drinkbiljetter och stammispriser i baren, bra musik och uppsluppen stämning. Stämningen var så hög att man inte riktigt ville gå hem, det dracks desto mer utan att plånboken sved.
Vuxenpoäng till mig som tog ansvar och beställde in lättöl framåt slutet då jag hade ett jobb gå till dagen efter.
Som om mina vuxenpoäng skulle ge med sig idag? Man kunde lukta sig till min bakisångest. Efter några timmar kände jag mig iallafall levande igen. Att sitta på tuben hem med andnöd, ångest och Nicki Minaj i lurarna var ändock en angenäm upplevelse.
Att må skit kan ibland vara härligt, särskilt när man vet att hemma väntar Gulaschgryta samt efterrätt.

cc-hipsters

2011-02-19T13:43:00.001+01:00

största behållningen med att jobba dagpass är att man kan stirra ut i tomma intet och lyssna på musiken. Vanligtvis är det gräsligt där katrina & the waves varvas med ett james bond-medley. Tänk finlandsfärja.
Men något har hänt, idag har jag hunnit höra XX, robyn, mumford & son & band of horses, och då har jag bara jobbat dryga halvtimman.
hipsterplaylist i bunkern ftw!

phonysphere.

2011-02-17T17:26:00.001+01:00

vad fan hände? Förra året bjöds det på Iron Maiden, Mötley Crue, Slayer, Alice Cooper, Stooges osv.
I år trodde Sonisphere-bokarna att året var 2001 och att platsen var en håla i bibelbältet (texas, småland du väljer). Nu är det istället 2011 och platsen är söderstadion (hoppa sönder gräsmattan!). Men vad är det för jävla band vi bjuds på? Slipknot, In Flames, Dead by April, Mustasch!?!?
Tonårsbonnläppar FTW?
Vad fan hände?

These eyes

2011-02-15T15:45:00.001+01:00

Knåpar med vad som ska bli vårt quiz, på förra quizet spelade vi Guess Who, jag vill spela Michael Cera den här gången.

Do you want to cross that line, cause it's a long way back from hell

2011-02-13T11:22:00.000+01:00

Snön som föll häromdagen satte käppar i hjulet för mig. Det var ju tänkt att våren skulle komma, att jag skulle komma igång ordentligt med löpträningen nu då det börjar bli rejäl konkurrens mellan mig, niklas, tobbe och de andra som anmält sig till samma lopp. Men så kom snönstormen och luften gick ur mig.
Så idag, efter att ha velat fram och tillbaka beställde jag ett gymkort på Stockholmstads simhallar. Föraktar mig själv nåt å det grövsta, man vill inte va en gymkille, man vill inte svettas i grupp, man vill inte hänga med miffon som bär sin flaska med proteinshake som det vore ett kylskåp.
Jag vill inte vara en del av det där gänget, jag föraktar gymkulturen.
Men nu är jag där själv.
Dra åt helvete!

I gårdagens Pet Sounds Music Quiz var vi

2011-02-11T07:36:00.000+01:00

En förjävla skön vinst där Kalle kom in och ersatte Lisa. Nu väntar en ångestfylld månad där ett quiz ska knåpas ihop.
Vi ses om en månad!

Out in the fields

2011-02-07T06:08:00.001+01:00

Vilka killar, vilken låt, vilken historia. Gary Moore gick bort igår, sorgligt, men låtarna finns kvar. Och nu är han äntligen återförnad med Phil Lynott.

En annan som gick bort igår var Per Grundèn, för en del känd som operasångare, för mig bara känd som Wall-Enberg. Men sen är ju jag bara en sucker för Jönssonligan.
Wall-Enberg är den bästa filmskurken, en vidrig överklasskurk.

Skurkar från överklassen vill man Nita, kul då att vi var på debaser i lördags och såg en skymt av just Nitad. Som vanligt föredrar jag kängpunk i hörlurar, ensam. På scen med det typiskt dräggiga klientelet och det bristfälliga ljudet faller det råaste bort och blir bara brölande.
Men förjävla snygg merchandise hade dem, fan ta mig att jag aldrig bär kontanter.

kitty & the books

2011-02-05T01:53:00.001+01:00

när man inte kan läsa böcker kan man ju alltid ligga på dem.

Dust in the wind

2011-02-04T16:43:00.000+01:00

Och så fick man vakna upp ännu en dag med ännu ett dödsbesked. Återigen en kollega på jobbet som dött, precis som senast det hände var det ingen kompis till mig. Visserligen har jag varit hemma hos markus och grillat, spelat TP osv, men det var flera år sen och senaste 2-3 åren har vi knappt pratat med varandra utöver det som krävs när man jobbar.
Och jag är ju en stonecold motherfucker, var totalt oberörd och kände mest ångest över faktumet att jag var oberörd när jag visste att många av mina kollegor var helt knäckta. Det låter kanske konstigt att man är nästintill oberörd när en kollega dör, men på min avdelning är vi uppåt 200 personer som jobbar, man får lätt distans till en del människor då.

Fast det var tungt att jobba, otroligt konstigt stämning och folk jag aldrig kunnat ana skulle bli ledsna stod och grät öppet. Jag hade 10 minuter över och satte mig vid minnesbordet och läste hälsningarna till Markus, ångesten kom krypande, dumt gjort.
Någon hade ställt två cola-burkar bredvid hans foto, för det var så man mindes honom, med två colaburkar i handen. På något sätt var det den finaste hälsningen.

fuck you, kallprat

2011-02-03T20:24:00.001+01:00

idag var jag otrogen med en ung blond tjej som hade dialekt och en förkärlek för kallprat. Fast sen visade det sig att jag inte alls var otrogen utan i själva verket blivit lämnad. Min frisör har alltså flyttat till New York, och lämnat mitt finska hår till sitt öde.
Dagens klippning med den nya frisören gick, trots kallpratet, smärtfritt och håret ser väl okej ut: Men ny frisör innebär nog ny frisyr. Jag siktar på andra världskrigsfrippan. Det och en ny hårfärg.

Funk Off!

2011-02-01T16:16:00.000+01:00

Hemma i stillheten spisas det mest funk nuförtiden, hur fan vi kom in på den vågen vet jag inte, men funk it, det är bra. Bortsett från funk lyssnar jag nu på Watain och önskar att de skippat det typiska black metal-sättet att sjunga på. Det hade blivit så mycket hårdare och farligare om någon med Glenn Danzigs pipa hade kört. Med det sagt, jävlar vad bra Reaping Death är!
På tal om Glenn Danzig tänkte jag skaffa mig hans axlar, biffa till mig för det är väl ändå det som beach 2011 handlar om?
Skaffa sig muskler så det där stundande slagsmålet kan vinnas.
I torsdags var vi på Emelies klubb på Imperiet och hade det nog så trevligt när sällskapet bredvid oss (ett grabbgäng på ca 5 personer) börjar fyllna till rejält och slår glas i golvet and so on.
Inget som inte går att ignorera, men när två av grabbarna vägrar sluta störa oss, trots att vi upprepade gånger ber dem att lämna oss ifred kan jag inte hålla fingrarna i styr och trycker bort ena killens huvud med handen. Ingen smäll, bara förnedrande.
Hade det inte varit för den nyktra-snälla-killen i gänget hade slagsmålet varit ett faktum.

Snart är jag en vigilante for real.

Förövrigt anmälde jag mig till midnattsloppet nyss, startgrupp 45-50. Nu jävlar ska här tränas i ett halvår så kan jag klocka in på 48 minuter!

Ät skit Kay Pollak

2011-01-29T20:51:00.002+01:00

Och vad hittar man på jobbtoan om inte en självhjälpsbok. skit finns att hämta bland skit.

Plan B - Prayin'

2011-01-28T07:07:00.000+01:00

I Sverige verkar det inte finnas en enda en som lyssnar på Plan B. I England verkar han desto större.
Jag har svårt att förstå varför han inte är större här då det är soulig pop med en fantastisk falsett som är ansträngd och vacker. Det borde slå så jävla stort men istället får man ha honom för sig själv.
Win!

Anders, Laila och Guld. alla onda ting är tre

2011-01-25T14:21:00.000+01:00

Nyvaken satte jag mig i soffan med en kopp kaffe och såg reprisen av guldbaggegalan.
Tacka gud för skämskudden att dölja ansiktet i tyvärr hade jag ingen spypåse utan fick svälja spyorna som konstant kämpade sig upp.
VEM. FAN. ÄR. PETRA. MEDE?
Vart kommer hon ifrån och vem har sagt till henne att det där med humor kanske är något hon borde testa? Seriöst, det är som när man gick i tredje klass och den nya, osäkra personen i klassen ska ha hand om roliga timmen.
Ibland känns det som om det är 1989 och vi ser på Släng dig i brunnen. Och då är vi på en högsta nivå vad gäller skämten.
Kan vi få Nour El-Refai som värd nästa år?

Bortsett från Petra Mede dök även Helena Bergström upp, trots hot om bojkott, och tackade för det viktigaste priset. Skämskudde på.
Skämskudden på för vart och varannat tacktal som framförs med ett A4 framför näsan. "Det här trodde jag aldrig", men du trodde ändå så mycket på det att du skrev ett långt tacktal?
Dö, guldbaggegalan, dö!

Jag väljer att citera min fru:
Och visst är guldbaggegalan lika obekväm som en gynundersökning. Fast mer pinsam.

Karma is a bitch!

2011-01-24T06:35:00.000+01:00

Senaste dagarna har jag mest gått runt med alexis weak och kanye i lurarna. Knappt lyft ett finger utan bara spelat skivorna om och om igen. I fredags var jag däremot på Debaser, såg Riddarna som gjorde en riktigt jävla bra spelning. Inte sedan Henry Fiats Open Sore slog undan benen på mig för ett par år sedan har jag blivit så knockad av ett för mig "nytt" band.

Häromdagen hade jag mest tur i hela världen och kände mig som valfri douchebag på handelshögskolan när jag lyckades göra 100 spänn till 100 spänn 80 gånger. Laxarna in på kontot och sedan när semestern var beviljad ska laxarna ut igen till förmån för flyg och hotell.
Mest. Tur. I. Hela. Världen.
som sagt.

Efter vi varit på debaser och sett Riddarna, fulla och glada i hågen satte KARMA in stöten. Tidiga
re på dagen hade jag redan haft sönder en porslinsskål och på debaser tappade jag en ölflaska i golvet. Väl hemma tappade jag ett saltkar rakt ner på ett vinglas som självklart krossades. Strax innan sänggång lyckades jag även med konststycket att komma åt en parfymflaska som gick i golvet och i samband med ett *poff* gick i tusen bitar och förpestade badrummet med STARK parfymlukt som knappast var angenäm att vakna upp till dagen efter.

Karma var ordet.

Gullmars state of mind!

2011-01-20T15:16:00.000+01:00

Hon sa hon Älskar Mig, Hon sa men

Jag sa well, jag drar väl

Till Minne Av, Fullängdaren från Alexis Weak är äntligen här. Och som vi väntat då!

Mitt första möte med Alexis Weak var Stäng av Techno, nu är technon borta, på både gott och ont. Oavsett så är skivan en killer och vi har i Sverige för första gången fått en "no-homo" rad.

Alexis Weak är Den Stora Berättaren, för det är ju texterna som gör honom bättre än alla andra, det och hans släpiga, självsäkra röst.

Tänk om far min var här

jag gav han skivan och om han sa bra där

Tänk om morsan inte var där hon är

Och frågat hur jag mår innan hon frågat efter cash

Tänk om jag och Karim hade hållt kontakten

Hade han vart här nu inte omringad av fångvakter

Så, vi ger Alexis Weak priser för 2011 års debutant redan nu, catfish?

Oh, Grove. Åhlund

2011-01-19T06:28:00.000+01:00

Så fick då Robyn ett grammisregn över sig. Exakt vad som förväntades. Jag fattar fortfarande inte grejen mer än att det är reko poplåtar fast med Robyns extremt jobbiga och nasala röst. Hävdar fortfarande att hon sjunger exakt som en 7 åring. Enerverande. Lägg då till hennes dumma jävla attityd och viljan att alltid prata som en douchig-amerikanare, ja ni fattar, spypåsen är inte långt borta.
Men popsnickeriet är det inget fel på och det var kul att Klas Åhlund också fick ta emot grammisen som årets kompositör. Grabben är ju ett geni vad gäller pophits. Jag inbillar mig att det är han som är hjärnan bakom både Teddybears och Caesars Palace. Precis som Max Martin bara spottar han ur sig hits efter hits. Alltid sjukt hippt och modernt så det går hem hos både pöbel och kreddpajsare.
Robyn är lite som house, ibland önskar jag att jag fattade det.

Klas Åhlund däremot fattar jag. Keeping it shmreal!

Devil In A New Dress

2011-01-16T13:11:00.001+01:00

Jag kapitulerar, nya Kanye ÄR grym!

alfapet my ass

2011-01-14T14:44:00.000+01:00

Igår satt vi återigen i Pet Sounds källare för ännu ett quiz. Det var kul att se många bekanta lag vara med och tävla igen, till och med Mårten & the Slappers hade återuppstått från de döda.
Quizet började bra, det var roliga låtar och lagom svårt. Sedan ville det inte ta slut, sjukt långa delar, onödiga remixar, svåra låtar och en alldeles obegriplig alfapet-del som tydligen var totalt avgörande vad gällde slutställningen.

Ett jävla antiklimax helt enkelt, hoppas på roligare omgång nästa månad.
Förövrigt slutade vi på 15:e plats och jag tror vi (med dagens sättning) aldrig gjort så dåligt ifrån oss.

svartare än watain

2011-01-08T23:25:00.000+01:00

Igår bjöd Pascal återigen på en alldeles magnifik spelning. Blir alltid lika överraskad hur de varje gång lyckas golva mig totalt. Även om vi inte fick höra nya låtar var det grymt jävla bra.
Dagen har gått i träkepsens tecken. Det blev lite hårt igår, men vad gör man i lyckoruset av en bra spelning får hänga på (värdelösa) debaser medis när de bara spelar riktigt tråkig skitindie. Jo, man tar till flaskan.
Vaknade upp alldels orkeslös och slö.
Svägerskan hörde av sig så vi tog en tur in mot stan för att träffa henne och sedan åka till Rockys pappa för middag. Bakisdagar är som gjorda för att åka hem till föräldrarna och äta sig frisk.

Slamdunk the funk!

2011-01-05T16:43:00.000+01:00

Vintern är ju självfallet oerhört vacker och härlig. Men jag har ledsnat på att varje dag glida runt i samma jacka, samma skor och dö lite grann varje gång.
Därför köpte jag nya sneakers, som en liten tröst. Och jag kommer säkert smutsa ner dem i snömodden det först jag gör.

Ganska så fresh, eller hur?

Orkanen närmar sig

2011-01-04T15:07:00.002+01:00

På fredag gör man bäst i att infinna sig på Debaser Medis då Pascal står på scen.

g

Bitch 2011

2011-01-02T11:10:00.005+01:00

Med nytt år kommer nya utmaningar, ut med det gamla in med det nya, vi rebootar och kör på som aldrig förr.
Vad gäller nyårslöften har jag inga däremot tänker jag ha som mål att springa midnattsloppet på under 50 minuter. Med det sagt drar jag på mig löparoutfiten och sätter fast broddarna jag köpt till löparskorna så jag kan vinterjogga utan att halka mig sönder och samman.
Seriously. jag ser ut om en jävla mupp med tights, löparskor och en mössa som sitter som en kondom inköpt på sportbutik "som gjord för att idrotta i". Föraktar mig själv men väljer att se framåt.
Ska jag en gång för alla kunna bära en avklippt motörhead-tisha i sommar?
Beach 2011 helt enkelt!

nyår

2011-01-01T20:08:00.003+01:00

Nyår vart det och det kom lite människor över, det dracks Bollinger och Lanson, skiddan bjöd på ostron som smakade som havet och hade en konsistens som var allt annat än trevlig. Battlandet av fittgrannen uteblev då hennes fest tillslut endast var en tyst middag.
Idag har jag varit bakis som jag aldrig varit tidigare, konstigt då jag inte förstod när jag blev SÅ full.
Var sängliggande till tvåtiden men fann tillslut orken att städa lägenheten samt hinna få lite dagsljus i ansiktet när jag kastade alla tomflaskor. Sen dess har vi legat halvt däckade i soffan, just nu är det fångarna på fortet på tv och jag orkar inte ens byta kanal.
21.00 visas Die Hard och jag önskar återigen att mitt namn var John McClane.

Äre sant mannen?

2010-12-30T14:30:00.004+01:00

Var hemma hos mina föräldrar igår kväll och firade jul några dagar sent. Fick den här skivan som jag "glömt" hemma sedan jag flyttade därifrån. Petter var en husgud för alla 16 åriga "heads som varit nere med skiten sen dag ett", så även för mig.
99, 99!

When nature strikes back!

2010-12-30T14:30:00.001+01:00

Ät snö, biljävel!

God Jul

2010-12-25T06:52:00.000+01:00

God Jul från en väldigt tom tvårummare, det blir alltid värre framåt julen som Björn Skifs kunde ha sjungit.
Darlene - All Alone On Christmas kan vara världens bästa jullåt, till världens bästa julfilm.

brewed with passion

2010-12-22T06:39:00.003+01:00

På mitt jobb kommer det ganska naturligt att man spelar om saker. Allt från raster till godis i 'mat på jobbet' kylen spelas det om. Igår tävlade jag och Vesi vid stängning om vem som var snabbast klar med cash boxarna. I potten låg en öl, jag vann, fint så.
Vanligtvis så läggs vinsterna på hög alternativt man förlorar tillbaka. Men idag när jag kom till jobbet fick jag min öl.
Därför njuter jag verkligen av min heineken just nu, efterjobbet öl är bäst även klockan 6 på morgonen.

Stand by the jams

2010-12-21T16:36:00.000+01:00

Slår in paket, lyssnar på balladlistan och gråter en skvätt till Tammy Wynette.
Nu vankas jobb, jag är egentligen sjuk men är en trooper (eller så har jag grejer jag tänkte uträtta på jobbet inatt) och går dit ändå.

Årets låtar

2010-12-20T02:48:00.002+01:00

Årets låtar kom att handla om Sverige. Vad gäller utländsk musik har jag nästan bara gått bakåt men Sverige har en ganska så tråkig historia så här hejar vi framåt. Framför allt var det stockholm som tog över i år. Trots dessa grymma låtar går 2010 till historien som ett ganska dåligt år.

1. Pascal - Nyår
2. Alexis Weak - 112
3. Ghost - Elizabeth
4. Supergruppen - Farsta Centrum by night
5. Vintergatan - Ny Värld
6. Drake - Over
7. Håkan Hellström - Jag vet vilken dy hon varit i
8. Alicia Keys - Try sleeping with a broken heart
9. Masshysteri - Låt dem hata oss
10. Radio Dept. - Heaven's on fire

Nyår hade jag redan hört live ett par gånger innan den släpptes, den var redan innan jag hade den på skiva en av de bästa låtar jag vet.
Alexis Weak har glidit runt 2010 med ett par singlar, 112 var grädden på moset. Jag menar, det beatet, den texten, hans sätt att liksom snubbla över och dra ut på orden.
Alexis är även del i Supergruppen som fick mig vilja hoppa in i tuben från stan, ner till Farsta Centrum. Någon annan som också är del i Supergruppen är M.Zackarias som hade sitt projekt Vintergatan där självfallet Lorentz (supergruppen igen!) gästade med en fullständigt awesome rad, trots hans Lil Wayne komplex.
Ghost överaskade mig i oktober/november med att få mig över till den mörka sidan. Påveutstyrslar, upponervända kors, texter om satan & hans hantlangare kom att bli viktigare än jag någonsin kunnat tro. Elizabeth är dödsmetall som jag vill ha den, lättillgänglig.
Drake släppte skådespelandet i Degrassi High sadlade om till rappare och sjunger samtidigt soulrefränger som om hjärtat var krossat.
En annan som sjöng med krossat hjärta,Håkan Hellström, lyckades också med konststycket att sjunga om klass i årets bästa ballad.
Alicia Keys fick jag skamset börja älska när jag i slutskedet av sommaren inte kunde motstå beatet som pumpades ut över sergelgatan. Tänk om hon alltid kunde sjunga sådär trasigt duktigt.
Masshysteri släppte återigen en skiva punkig och arg och la sedan ner, trist då punken behövs den med.
Radio Dept. samplade introt Thurston Moore som slängde sig med mitt favoritutryck "BOGUS" när han pratade kapitalism och ungdomskultur. Låten var en typisk Radio Dept. låt, bra alltså.

Andra bra låtar från 2010. Nicki Minaj - Your love, Orup - Född i november, Oskar Linnros - Ack Sundbyberg, Daniel Adams-Ray - Gubben i lådan, Hot Chip - I feel better, Vampire Weekend - Cousins, Kid Cudi & Kanye West - Erase Me, Basutbudet feat Rebecca & Fiona - Låna pengar.

Har säkert glömt ett tiotal låtar, men så får det va.

Uppställning

2010-12-19T13:01:00.002+01:00

bowlinggänget är uppradade. Kung Karl står längst bort, lika redo för bowling som för att bli flygkapten. Jag är förövrigt sjukt dålig på avsked och farväl, jag vet inte hur man gör utan körde en manlig kram (som börjar med ett handslag så. man får ett litet avstånd) och ett vanligt 'hej då, vi ses' fast vi alls inte kommer ses igen.
Två timmar efter den här bilden togs dog jag matkoma-döden. Trerätters på marions ger upphov till andnöd men Oreo milkshaken var värt allt det onda. Nu ska jag träna bort gårdagens onyttigheter med ett par timmars badminton. Det är ju CC-mästerskapet idag!

That's dedication pal!

2010-12-18T14:50:00.003+01:00

Nyvaken och ska iväg och dricka några öl och spela bowling med några från jobbet. Jag brukar inte vilja hänge min fritid åt kollegorna men det är dags att säga farväl till Kalle som ska dra iväg till Norge för att bli pilot. Jag gillar ju "Brackan från Övfre Bromma", därför gör jag idag ett undantag. Bowling och fet mat är ju inte fyskam det heller.

Förövrigt har jag nu köpt Anvils låt Metal on Metal på Itunes. Målet är att Anvil ska ligga högst upp på singellistan under julveckan, precis som Rage Against the Machine låg etta på englandslistan förra julen.
Så, ta dina surt förvärvade pengar till Itunesbutiken och köp Metal on Metal, det kostar bara 9 spänn och låten är även jävligt mycket bättre än Rage Against The Machine - Killing in the name of. Se det som en julklapp till hela det svenska folket.
När köpet är klart kollar du in dokumentären The Story of Anvil och gråter en skvätt, skrattar lite samt döljer huvudet i skämskudden.

Thats dedication pal!

Seasons in the abyss

2010-12-14T15:31:00.002+01:00

Nu är det snart galor i varenda gathörn, de två största(?) galorna har gått ut med sina nomineringar. Jämntjockt med skit i de flesta klasserna (även om jag hypar snook ett inlägg tidigare är deras sologrejor inte värda pris direkt), ibland känns det som om tiden står still.
Men bläddrar man ner till Bästa Hårdrock, Årets Rock/Metal blir det ändring för där finns ju Pascal.
Jag hoppas de vinner, det förtjänar de verkligen. Men det är en hård jävla konkurrens. Ghost och Watain är väl de mest hypade hårdrockarna någonsin i Sverige?
Oavsett, så är ett Grattis på sin plats och det är kul att ens favoritband numer klassas som metal istället för "skev indierock".

snook, svett och tårar

2010-12-14T13:30:00.002+01:00

Läser i en recension av Daniel Adams-Ray på Debaser Medis att Professor P gästade med ett freestyle battle. Och jag fattar ingenting. Trodde hiphoplivet var över för Daniel, att det var något han dragit ett streck över.
Här och nu tycker jag att Snook ska återförenas. Tror att både skivor och uppträdanden skulle bli bättre då. Daniel och Oskar har växt upp och utvecklats (åt samma håll) sen senaste skivan med Snook, varför ett samarbete bara skulle gynna dem båda i sina karriärer och fansen framför allt.
I mångt och mycket är det inte så stor skillnad på låtar som Gubben i lådan, Ack Sundbyberg och Längst Fram i taxin. De sjunger fortfarande som en rappare, de rappar fortfarande som en sångare.
Samma lika - gör en skiva ihop nu.

Travis Bickle

2010-12-13T01:49:00.003+01:00

Så vare det här med populärkultur och hur det inspirerar en.
Kick Ass är en sjuhelvetes jävla bra film. Vigilante inspirerade mig som en bok aldrig någonsin har gjort tidigare. Och Travis Bickle är väl en hjälte för alla?

Men just nu står jag vid fönstret och ser en röd bil parkera mycket nära en blå bil, så att den blå blir klämd och omöjligen kan komma ut. Föraren kliver ur, låser dörren och går visslande därifrån.

Idiotdjävel.

[...] Förut var allting så enkelt. Saker rann av mig. Men nu har de börjat lämna ekon och jag ser saker jag inte såg tidigare. Fula saker. Saker som stör mig.

Med det sagt fick jag äntligen utlopp för mina aggressioner igår. Utan att faktist slå någon.
Vi delade tunnelbanevagn med ett förfärligt tjejgäng när vi åkte hem från Sanna och Kalles utmärkta julfest igår natt. Jag ville döda brudjävlarna från första sekunden. Efter ha skrikit, rökt, varit allmänt jävliga samt trakasserat/hotat en kvinna gick två av dem av i slussen, så även vi.
20 minuter till våran tub tänkte vi istället se oss om efter en taxi alternativt fyllekäk men när brudjävlarna uppenbarade sig framför oss slog det slint i skallen. Det började med en enkel konversation om deras beteende, de spelade självklart dumma.
Full och hög på adrenalin tryckte vi då upp flickebarnen mot en stolpe och spottade ur oss obsceniteter samt hotade att typ döda dem. Att skrämma skiten ur människor var fantastiskt befriande.
Hade det inte varit för att jag i mitt huvud såg Hasse Aro kalla mig för "Pucko" hade det säkert slutat med misshandel, för det kändes som det enda rätta.
En superhjälte - En Vigilante.

2010

2010-12-09T04:30:00.003+01:00

När man går igenom årets låtar slutar det självfallet att man går igenom året i sig. Vad hände egentligen?
2010 var året som startade med den bästa konserten jag någonsin varit på, Pascal som sedvanligt tog över mitt liv när skivan väl släpptes.
I januari kom beskedet om Jay Reatards död, ännu ett ungt geni som dog alldeles för tidigt.
Vintern var kallare än någonsin och tuben stängdes av i ett par dagar, ångest på bussar runt halva södra stockholm.
I februari vaknade jag upp och fick reda på att Pelle från bd-forumet hade blivit brutalt mördad. Det tog hårdare på mig än jag någonsin kunde ha anat.
Två månader senare kom ännu ett vidrigt besked, en kollega på jobbet hade blivit mördad i sitt hem.
Sjukt!

Sedan kom våren och jag tog tag i mitt uppdrag för året, att börja springa för att klara av midnattsloppet. Brände pengar på kläder och skor för mina joggingturer, brände mer pengar på öl, drinkar och rosè. Det ska börjas i tid säger dem, 2010 började vi låtsas att det var sommar redan i april.
Vi drog självfallet till London i några dagar, tittade på Malcolm Mclarens grav. London är världens bästa stad, alla dagar.
Sommaren var indränkt i sprit, sommarnätterna spenderade jag i kortkorta shorts och jeansjacka med ett fett Judas Priest ryggmärke.
I juni tog vi tillfället i akt och gifte oss när skansen erbjöd drop-in vigsel. Vi bestämde oss en vecka in sen var det bara att köra. Jag tog Rockys efternamn och gick från finsk till dansk och dricker således öl framför vodka.
2010 var nog året då jag blev ett metalhead.
Min hy blev brun och jag skaffade en tvåveckors mustasch. Nästa sommar kör jag mustasch från dag ett.
Mina knän gav upp efter allt för mycket löpande med "fel" sorts skor. Jag vilade upp och läkte mitt knä med än mer öl.
Jag var i nuläget nere i en rejäl svacka vad gällde mitt jobb, less!
Midnattsloppet klarades av trots förfärligt fuktig värme.

Hösten gjorde sig påmind, skinnjackan åkte på. Jag blev än mer seriös i min löpträning, skaffade tights, hade ångest och sprang hässelbyloppet.
Quizen på pet sounds var igång igen.
I oktober vann vi, med 15 poäng till tvåan, utklassning! Ångest att framställa ett quiz, lagmedlemmar med dålig framförhållning och c-uppsatser.
Vi drog till Berlin och blev besvikna.
Höll ett quiz som tydligen var för svårt för deltagarna då vi spelade annat än 90-tals indie.
Renovering av vardagsrummet.
Jag blev befordrad på jobbet - var inte längre lika less.

November började jag dyrka satan (tack ghost), tappade respekten för Hank von Helvete samt gick på flera fackliga utbildningar.
December består mest av jobb.
Och det var mitt 2010.

Thank me later

2010-12-07T16:48:00.002+01:00

December är stresstider, hetstider & listtider. Dags att summera året genom spotifylistor och även i textform. Det var i allt detta jag såg att Alexis Weak album ligger uppe på spotify, visserligen utan möjlighet att lyssna. Men bara det att den ligger där och visar alla titlar gör gott, då kommer den då TILL SLUT.
Det har varit ett år fullt med hiphop och metal, oftast från sverige.
Drake är dock en jänkare som gjorde riktigt bra ifrån sig.

helgen V: 48

2010-12-05T22:44:00.001+01:00

jag har sett en bil, en bar, en snut och hört en jävla massa tjut. om två timmar är helgen vecka 48 slut. Min själ är död.
Det må låta sjukt men jag har nu jobbat tre dagar och fattar inte hur jag ska orka med ytterligare två dagars arbete. 5 arbetsdagar är en motherfucker, framförallt för sådana som mig som sportar 3 dagars arbetsvecka.
Men jag ser framåt, än är jag inte död. På torsdag ska vi försöka vinna quizet på pet sounds igen (lär säkert ta en 6:e plats i vanlig ordning). Och på lördag så kanske, kanske jag kan hälla i mig sprit och svära över 90-talet på kalles och sannas julfest. Julfest låter faktiskt jäkligt kul.

julkalender - I has it

2010-12-03T10:19:00.002+01:00

julkalender - I has it

Dark was the night, cold was the ground

2010-12-03T09:32:00.003+01:00

Häromdagen var jag vuxen och stekig på systembolaget och kom hem med en flaska champagne och en flaska Hennessy. När champagnen var slut drack jag den finska motsvarigheten, "Skumppa" som helt enkelt var dålig cider. Ännu lite senare drack vi öl och drinkar till stammispriser på emelies klubb på Imperiet, billigt är alltid lite godare.
Natten slutade med en joggingtur samt tillhörande spurt längs götgatan, ståplats på 195:an och en Rocky i en snödriva.
En bra natt som säger.

Nu drar jag och chefar på jobbet, Rocky väntar på möblerna som ska fullända vardagsrummet (och sovrummet) sedan är alla välkomna hit för ett glas Hennessy och vinylspisande i gubbhörnan.

Just Married

2010-11-29T16:46:00.002+01:00

Efter att ha levt ihop i över 40 år gifte sig mina föräldrar idag. Lika "impulsivt" och "hemligt" som när jag och Caroline gifte oss. Jag pratade tamefan med Pappa senast igår, men då sa han inte ett ord. Det går i släkten helt enkelt, om än bakvänt den här gången.
Kul, kör i 40 år till nu!

Bigger Cages, Longer Chains

2010-11-29T06:05:00.002+01:00

Sen nästan två månader tillbaka har vårt kollektivavtal gått ut, det har pågått förhandlingar där arbetsgivare och fack har stått väldigt långt ifrån varandra. Snacket om strejk har känts mer och mer verkligt och som fackligt förtroendevald har man fått svara på en mängd frågor på jobbet. Jag gillar den rollen allt mer och mer, att vara förtroendevald.
I fredags var det åter dags för förhandlingar och jag fick uppdateringar hela eftermiddagen och kvällen, det verkade ha stagnerat och parterna stod still. Bombsäker på att det skulle ha varslats om strejk träffade jag ett par från fackklubben på lördagen som glatt meddelade att de "hört" att arbetsgivaren (förmodligen) hade räknat på kostnaderna för strejk jämte kostnaderna för våra krav och vikit sig på de flesta punkter.
Detta är visserligen ännu bara hörsägen, men det känns skönt att slippa strejk och dålig stämning. Än bättre att vi nu får ännu schysstare villkor.

Bortsett från det är det snö och härligt kallt ute. Julen närmar sig med stormsteg. På Spåret har startat för säsongen. Glögg har druckits. Och idag kallade Lasse Kronér mig för "Modell-Olle".
Ja, jag vet inte heller....

Brass Monkey

2010-11-25T14:23:00.004+01:00

Satan har som sagt greppet om min skivsamling för stunden, med det sagt är det inte konstigt att jag nu sitter och lyssnar på Electric Wizard som precis släppt en ny platta. Det är tungt, riktigt jävla heavy om man säger så. Nedstämt mörka riff och dova basgångar. Enda kruxet är att de gillar gräs, ja de lever för gräs, "smoking grass like lawn mowers" (tack phonetic!). Jag är som bekant emot knarkandet som attitydsgrej och musik gjord på gräs får alltid problem. Antingen blir det flummigt och ofokuserat. Eller så blir det som i Electric Wizards fall - UTDRAGET. Varenda låtjävel är minst 6 minuter lång och det med låtar som lätt skulle klara sig under 2 minuter strecket.

Måtte djävulen ta alla haschrökare!