Jag ger dig inte min sommar och inte min dag, jag ger dig nåt så mycket bättre jag ger dig hela jävla jag, hela underbara unika jag, inte nåt så fjuttigt som en morgon och en dag.
Carro skrattar så att hon gråter, det är Eddie Izzard på teve, hon vrider sig nästan i plågor av sitt skratt och torkar av tårarna på kinden med sin klänning. Jag älskar tamefan hur hon skrattar, ändå fortsätter jag att stirra på den här fördömda skärmen, vänder mig inte ens mot teven. Trots att jag vet att även jag skulle skratta så att jag grät. trots att jag aldrig gråter. Men orken finns inte där, datorn är min vän, teven är hennes.
Vi var ute en stund och firade hennes 22 års dag. Debbans uteservering och lasse lindh som ser vidrigt gammal och sliten ut, inte undra på det, sextonåringsknullare som han är.
Sen drog vi hem och jag drack folköl för systemet var ju stängt och nu är jag småfull medans carro gråter i soffan. Hon drack inte mer hemma, hon var ju redan plakat när jag mötte henne vid sju, så går det när man dricker en flaska vin själv innan utgång, därför vart det en kort utgång.
Nu borde jag nog titta på teve och skratta med henne, ja, jag älskar ju henne, och hennes skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar