onsdag, februari 10, 2010

All bound for Mu Mu land

Fick precis en flashback ifrån i lördags när jag försöker få djn att spela KLF, vet inte riktigt om killen fattade vad jag menade trots att jag bokstaverade ytterst långsamt. Han skakade iallafall på huvudet och fortsatte spela intetsägande blipblop.

För 20 år sedan älskade jag KLF - i min värld var de helt klart världens coolaste och bästa band. 3AM Eternal hade ett fantastiskt intro och en refräng som vilken 7åring som helst skulle älska.
Framförallt var det deras videos som slog undan benen på mig, det var ju så jäääävla häftigt. Det var mörkt och farligt. Kolla in kostymerna, man blir knäsvag för mindre.
Nu har jag spenderat nån timme eller två med att youtuba KLF och jag inser att min bild av vad som är "tufft" grundlades när jag såg What Time Is Love videon för säkert 20 år sedan.
Och känslan för pop får jag väl också tacka för, Tammy Wynette sjunger fint i Justified and Ancient som är en poppärla som borde ha fått Neil Tennant att gå i taket.

Tammy, Stand by the Jams

måndag, februari 08, 2010

Everybody needs good neighbours

Häromveckan fick grannen ovanför återigen ett ryck som tyder på att hon är sjuk i huvudet, på riktigt alltså. 23.30 en torsdagskväll bestämde hon sig nämligen för att skotta balkongen ren från snö, skrapandet, bankandet och skottandet ekade högt i vår lägenhet. Men inte fan vågar man gå upp och klaga på en person som uppenbarligen har psykiska problem.

Tänk om ens grannar kunde vara såhär trevliga istället, fantastiskt att Chris Lowe som aldrig har yppat ett ord i hela sitt liv faktist har flera repliker i den här scenen.

Min enda vän är Elvis

Pascal i lördags kan mycket väl vara den bästa spelningen jag någonsin varit på.
Nog för att berusningen förmodligen gjorde sitt men känslan som sköljde över mig gång på gång under den dryga timman de spelade är en känsla jag får alltför sällan.
Söndagen gick i träkepsens tecken där natten spenderades på jobbet och jag var fortfarande lyrisk efter Pascals konsert.
Tack!

fredag, februari 05, 2010

Why be blue?

Äntligen fredag! Äntligen solsken! Äntligen en städad lägenhet!
Och som jag städat sen då, till februaris bästa spellista, nu gäller det att njuta av denna rena lägenhet i någon timma tills katterna fällt hår i varenda vrå igen.
Ikväll vankas det arbetarmiddag i form av skomakarlåda samt På Spåret och annan vanlig fredagsunderhållning. Men närmast väntar solskenet alltså, och jag plockar fram skinnjackan igen och känner mig snyggare än jag gjort på flera månader.

Imorn spelar Pascal på Strand, nya skivan är makalöst bra och det ska bli grymt kul att få se dem live igen, detta får man helt enkelt inte missa!

Stalingrad

Spenderat natten med att ha kollat på Stalingrad för andra gången på en vecka.
Bra filmer får en att må dåligt.

torsdag, februari 04, 2010

Fanfanfan - klockan fyra på dagen

Idag sov jag ända till klockan 4, jag hatar att vakna upp lagom till mörkret och hela dagen är borta. Så mycket för mina planer.
Igår drömde jag att jag vunnit på Lotto och köpt en jäkligt fresh lägenhet, det var en sån dröm som verkligen kändes på riktigt. När jag vaknade i samma gamla vanliga sovrum fick jag ångest och det första jag gjorde var självfallet att spela på Lotto, kände hur Drömvinsten redan var min och satte mig således och Hemnet-knarkade.
Kollade precis lotto-resultatet:
3 Rätt
Gav ingen vinst
Tilt!

tisdag, februari 02, 2010

What's my age again?

På tal om ålder...
Sitter och lyssnar på Makthaverskans skiva och helt plötsligt är jag 18 år igen och sitter i pojkrummet väntandes på Broder Daniels nästa skiva. Precis såhär ville jag att hela min skivsamling skulle låta på den tiden, sedan gick jag vidare.
Makthaverskan blixtrar till i vissa stunder (Josef) och är då alldeles lysande men oftast är det bara nostalgin som sköljer över som får mig att lyssna ännu en gång på skivan.

Fem år i psykbunkern

Igår firade jag fem år på mitt jobb, det var som vilken dag som helst och den utlovade pennan som man ska få efter fem års tjänst dök inte upp - det var ju drygt.
Fem år innebär att jag blivit fem år äldre vilket jag även märkte när jag alldeles nyss gjorde en undersökning på nätet och fick bocka i 26 - 35 rutan.
Chuck Klosterman ska tydligen ha sagt att man är personen bredvid en på en konsert, efter Depeche Mode i söndags innebär det att jag är en 35nånting gubbe med ölmage och illasittande kläder. Konserten var precis så bra som Depeche alltid är även om jag saknade flertalet låtar.

Nu går jag in i kaffekoman!

söndag, januari 31, 2010

Dude, its a dude

Robyn vann pris på Ellegalan som "decenniets stilikon". För att ta emot priset klädde hon upp (ut?) sig såhär...

lördag, januari 30, 2010

Ack, Sundbyberg

Vi blir aldrig som dom från stan!
Snook är inte ett av dem banden jag gärna talar om, det är något i deras sätt som gjort mig lite skamsen, även fast de lyckats göra några av hiphopsveriges bästa låtar de senaste åren. Nu har Oskar Linnros (Kihlen) gått solo, soulen från senaste Snookskivan har hängt kvar och resultatet låter bra, riktigt bra.
Först singeln heter Ack, Sundbyberg tänk Orup som wigger och det hamnar rätt.
Skivsläpp snart? I väntan fortsätter vi lyssna sönder singeln här!

Ack Sundbyberg, jag blev full och gick runt med stilett för din skull
Åh, Sundbyberg, jag var tolv och jag bröt för o göra dig stolt

fredag, januari 29, 2010

Fel jävla tidning

Här vaknade man upp till en härlig fredagseftermiddag med solsken och såg framemot en långfrukost med flera koppar kaffe och DNpåstan. Men tidningsbudet har lyckats ge mig Svd istället och det den enda dagen jag faktist föredrar DN framför svenskan.
Tidningsbudet är en påtänd jävel (förmodligen samma kille som erbjöd Michel "Homosex?") som varje natt klampar in i trapphuset och pratar högljutt med sin kompis och som på helgerna verkar komma direkt från efterfesten eftersom tidningen inte levereras föräns efter klockan 7 på morgonen.
Och nu har han förstört min morgon med att ge mig fel tidning. Påtända jävel.
I-landsproblem? Hell no!

torsdag, januari 28, 2010

Kelly & Chokladfabriken

På något sätt kan jag väl köpa att det finns människor i det här landet som kan tänka sig att betala några hundra för att se R.Kelly live. Självfallet är det något lurt med dessa människor men visst, jag respekterar dem väl.
Men vem fan kan tänka sig betala några hundra för att se R.Kelly på fryshyset?
Ska världens allra mest sextokiga artist uppträda på världens allra mest osexiga spelställe?

De allra största pundhuvudena köpte även biljetter till Premium Circle.
Vi snackar alltså dyrare biljetter till något som kallas Premium Circle....På fryshuset....!?!
Ja, herregud.