torsdag 4 oktober 2007

I dont hesitate to say who I hate

Visst, jag höll ut, hade lagom kul ett tag. Sen vart det öl och jag försökte verkligen, att på riktigt ha kul.
Men det roliga inföll aldrig, inte ens efter att jag försökt dricka festen rolig, så gick det inte. Och tro mig, jag försökte verkligen, men fyllan kändes bara som en bakfylla.
Vet inte om det var självbehärskning eller självbevarelsedrift som gjorde att jag gav mig själv barstopp två timmar innan stängning, det fick räcka helt enkelt.
Min kropp tackar mig idag iallafall, är inte fullt så sliten. Och mitt huvud tackar mig nog ännu mer. Efter att ha försökt vara trevlig hela dagen gick det snett på bussen hem. Minst 3-4 personer fick ta emot diverse avhyvlingar och fula ord. Att diskutera musik med folk som lyssnar på roxette, absolute-dance-mania eller "rock", (observera citationstecken) medans jag är berusad kan bara sluta på ett sätt, att jag utnämner mig själv till allsmäktig, blir otroligt dryg och halvt som halvt mordhotar de andra.
Men det är inget jag ångrar och saker jag skulle kunna ha gjort nykter.

Men så blir det, all booze and no fun makes olle a dull boy.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du är läskig, alltså. >_< Du skulle inte mordhotat mig, va? Jag har fantastisk musiksmak!

Culkin sa...

Vadå läskig? Jag är bara sur och hatisk.
Men annars är jag väl snäll.

Anonym sa...

DET är läskigt. Om du hade mordhotat mig för att du är hatisk. Men det är lugnt, jag är också hatisk. Så jag hade nog bara mordhotat dig tillbaka & börjat skrika en massa fula förolämpningar. :-O

Culkin sa...

Everybody loves förolämpningar.
Nu var ju alla de här människorna arbetskamrater. Så det var väl inte bara musiksmaken som låg i grunden till allt hat.