Att fråga om någons nummer är något man inte gör i en handvändning. Nu pratar jag inte om nummerförfrågan på krogen för att få sig ett nyp och ett framtida förhållande. Jag tänkte mer om när man bara vill ha en kompis, eller möjligtvis bara någon att ringa.
Frågar man bara om numret, jag har aldrig bett om någons nummer, inte sen jag var 10-12 år kanske, telefoner är inte min grej. Jag är rädd för dem, så rädd att jag knappt ringer hem till mina föräldrar, sätter mig i knipa och dumheter pga min rädsla för dem där satans lurarna. Vad ska man göra?
Men igår så stod dem där, tre bekanta och ville ha mitt nummer, rent instinktivt sa jag snabbt nej. Man är ju rädd för nya saker, men gav dem det. Och jag känner mig redan kvävd, instängd, jag vill ju inte bli nådd.
Bara nå fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar