En natt av bokläsande med katter liggande på magen är halvvägs gången.
Just nu har jag ett Jim Beam moment med kennyboy.
Vi dricker jim bean ihop, fast trots att vi bor med gångavstånd till varandra gör vi det över msn. Förtroliga samtal med en apfull kenta.
Han hatar sitt liv och vill bara dra. Tristessen och bristen på någon och någonting dödar honom. Skulle inte livet vara mer än såhär?
Allt han säger kan jag skriva under på, fast för 7-8 år sedan. Då satt jag också vaken på nätterna, ensam i pojkrummet. Ibland med snodd sprit från föräldrarna, bara för att försöka fly. Vaken och sökte efter någonting. Livet var på standby, mina föräldrar trodde att jag knarkade. Men jag var bara ensam.
Stackars Kenny, ensam i sin mörka tvåa. Svedmyra har nog aldrig varit kallare.
Nej, lite bright eyes på det här så ska jag njuta av att jag mår bra. Senaste två dagarna har varit grymt bra.
Bläddra i sonic-skivorna är våra minnen, carro och jag har inga bilder, bara en sjujäkla massa musik.
Ju mer jag tänker på det, är mister kent som Daniel Johnston, besatt.
1 kommentar:
är det han som gillar den där äldre tjejen?
Skicka en kommentar