När jag ser bakåt

Framför På Spåret igår så insåg jag att det här är mitt tidigaste minne. Jag var fyra år och efter att Patrik Sjöberg hade slagit världsrekord med sina 2.42 så hoppade jag höjdhopp på vår soffa där hemma, något jag fortsätte med i ett par år.
Så är det där hemma, sportnördar som kollar på sport så fort det är stora mästerskap, eller bara friidrott alternativt skidåkning.

Huruvida det känns som något positivt nuförtiden vet jag inte.
Sport och jag passar inte direkt som handen i handsken. Det hade ju varit så mycket roligare om musik hade varit mitt tidigaste minne från barndomen. Men nej, musiken kom först i tidig skolålder med nirvana, metallica osv. Syskonens förtjänst såklart. Sen kom ztv med swindie.
Hursom, kolla bara på hoppet. 2.42, ingen hoppar så högt nuförtiden.
Patrik Sjöberg och Javier Sotomayor.