Du kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, jag är en idiot

Ni får gärna kalla mig för idiot, obildad, korkad. Vad som helst, det är jag säkert.
Har kollat på En Kärlekshistoria inatt, eftersom att varje person som sett den pratar lyriskt om den så trodde jag att något fanns där. Något helt underbart, endast titeln gillade jag redan från start.
Men för mig var En Kärlekshistoria otroligt intetsägande. Typisk svensk film där tystnaden tar över allt annat. Visst gillade jag en del stunder där tonårsförälskelsen skildrades. Men överlag så var en typisk svensk film med allt vad det innebär av tystnad och övertydlig dramatik.
Kanske är jag för ung, för obildad. Vem vet. Kanske kan jag inte ta åt mig av 60-70 talets sverige.
Eller så är filmen bara fruktansvärt överskattad.

Kalla mig för idiot nu.