Broder Daniel gör en avskedskonsert, efter det så är slutet kommet.
Måhända inte så oväntat men det får mig ändå att känna mig tom. Det är ju bandet som ska finnas utan att verka, man ska vänta på en skiva, ett livstecken.
Att göra en avskedskonsert, för Anders, på festival känns så fel på alla sätt. Fullt med drängfulla bönder som vrålar och grisar, det blir långt ifrån ett värdigt avslut.
I mitt tycke borde de samla sina gamla medlemmar, avhoppade som sparkade, och göra något speciellt. Tänk att få se en Håkan Hellström återigen spela bas och sjunga aaah-körer som om livet hängde på det.
Allt för deras vän. Men istället blir det en käftsmäll och en förmodat dålig konsert som ingen vill minnas.
Jag känner avsmak för att åka dit, hur mycket jag än vill dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar