Igår var jag iväg till Fryshuset och såg Håkan Hellström The E Street Band som trodde att de var random finskt-tangoband på en finlandsbåt. Saxofoner i all ära, men så som det lät igår kan jag aldrig komma att gilla.
Kärlek är ett brev skrivet tusen gånger var bland det finaste jag någonsin hört, Minnen av Aprilhimlen (som den lät igår) borde få vem som helst att börja gråta (men jag är macho så glöm det). Och ett par låtar till var även dem så bra som jag hade hoppats, annars var konserten en besvikelse.
Så efter Håkan ramlade jag in på Fritz Corner.
Och ramlade ut bara för att halka in på en klubb/efterfest i tunneln utanför debaser. Cypress Hill är tydligen sjukt bra dansgolvsvältare. Det hela var över på en halvtimma och jag undvek min kollega trots att vi dansade bredvid varandra hela tiden. Bra jobbat, bra jobbat.
Idag var det inte så lätt att gå upp klockan 10 för att sen jobba.
Träkeps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar