Att jag envisas med att följa med på skräckfilmer, visst brukar dem vara bra, men jag sitter som på nålar från start. Idag höll jag krampaktigt tag i handtagen till min "manbag" för att undvika att bita och riva sönder mina nagelband.
Men jag antar att det är ett bra betyg på Barnhemmet som i sina bästa stunder fick flertalet biobesökare att skrika rakt ut. Men som vanligt i sådana här filmer är slutet ganska förutsägbart och väldigt, väldigt tråkigt. Vi behöver inga lyckliga slut.
Nej, nästa gång blir det stonerhumor iochmed Pineapple Express.
Imorn blir det däremot Geek-kväll hemma hos Sebastian, tv-spel och film varvat med läsk och snacks. Hos en kille som har alla konsoler värda namnet (Xbox, Wii, PS3) måste man geeka ner sig, ska lira Rockband mest hela tiden tror jag.
Det kommer att kännas som om man är 12 igen.
2 kommentarer:
Är du medveten om att din rubrik är en Marc Bolan skiva?
Nu när du säger det så slår det mig.
Men det är även en titel på en obskyr Jens Lekman låt.
Skicka en kommentar