Doften av nybryggt kaffe sprider sig över hela lägenheten och det är nog det godaste kaffet jag någonsin druckit. Det behövs kaffe såhär efter jobbet, när man ska vända dygnet till normaltid och därför inte ska sova.
Istället för sömn filar jag mer på manuset jag är med och skriver på. Komatrött och kaffestissig känner jag hur inspirationen flödar, helt plötsligt ser jag klart.
Nej, det blir inget Garden State inspirerat (jag minns knappt den filmen ändå), inga spexigt roliga indietjejer som i slutändan ändå bara gör allt för männen, inte heller någon typisk hemvändar film. Förmodligen blir det en svenskt svårmodigt tyst dialog men med en nervöst flackande blick som säger mer än tusen ord, där orden oftast bara stockar sig och konflikterna lyser med sin frånvaro.
Förmodligen gör det ont, en ilande känsla i magen och man vill hålla för ögonen.
Men framför allt gillar jag nog skapandet av den mer är vad den kommer att bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar