Fredagen lockade med Suburban Kids With Biblical Names på Debaser, en kväll som skulle gå i nostalgins tecken. Allting började när jag stod i baren, stalkade och undvek folk, knuffades & muckade gräl och plötsligt fann mig själv några år bakåt när jag hörde introt till Song Against Life.
Kvällen är överlag rätt dimmig, men SKWBN var på bra humör, gjorde en väldigt bra spelning men sångaren var numer alldeles för snygg i sitt mjuktuffa indieskägg.
Lite senare fann jag mig själv sjöblöt på ett svettigt dansgolv, allra mest för att Yonas spelade EMF och Orup.
Men David & the Citizens var det kvällen kom att handla om. For All Happy Endings är en av de där skivorna som jag lyssnade på så gott som varje dag för 7 år sedan.
Just där och då var det som en underbar blanding av Bright Eyes och Känn ingen sorg för mig Göteborg, det är det förövrigt fortfarande.
1 kommentar:
D&TC är fan underskattade. Tyckte mycket om "For All Happy Endings" jag också. Nervigt och bra. Borde köpa den.
Skicka en kommentar