Varför i helvete slutade jag? Det är det enda jag kan tänka på när jag nu spenderat halva natten med att läsa 12-13 år gamla nummer av Funsport Skateboard.
Det måste ha varit 1995 då jag fick min första "riktiga" bräda (alltså en som INTE var köpt på Stor & Liten) och fortfarande minns jag att priset, 400 kr kändes som otroligt mycket pengar och jag var så oerhört tacksam över mamma & pappa gav med sig efter allt mitt tjat. Så tacksam att jag förmodligen spenderade mer tid i ett parkeringshus än vad som är nyttigt under kalla vintrar.
Sommaren 1996 var förmodligen då åkandet kom igång ordentligt, vi blev ett gäng som varje kväll den där sommaren träffades runt 18 på garagets övervåning, det var aldrig bestämt att vi skulle ses utan det bara blev så varje kväll. Och så fortsatte det några sommrar efteråt, kväll efter kväll, dag efter dag åkte vi skateboard. Jag skulle kunna döda för att se alla de mängder band vi filmade under de år vi åkte. Under den här tiden levde jag skateboard, det var nästan det enda som fanns i mitt huvud, skateboard och musiken som spelades i skatefilmerna jag såg var det enda jag egentligen brann för (bortsett från juli månad då skateboarden, dagtid, fick ge vika för Tour De France).
Någongång runt 99-00 så splittrades gänget upp mer och mer. I samband med gymnasiet och skateboardens minskade popularitet la några brädan på hyllan helt, skaffade rosa skjorta och tyckte skate var löjligt. Andra tyckte skolarbete och läxor var så viktigt att de helt enkelt inte hade "tid" att åka. En vinter åkte jag så lite att brädan hamnade i källaren, sommaren efter kom den aldrig upp därifrån.
Än idag fattar jag inte varför jag slutade åka eftersom att jag aldrig slutade tycka att det var kul.
Jag har en hyffsat nyinförskaffad bräda nere i källaren. Det är nog dags att plocka fram den igen, för att återuppleva sommaren 97, förmodligen den roligaste sommaren i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar