onsdag 2 september 2009

Natten är svår för betongens ungar

Börjar bli måttligt trött på "det finns inget här för oss att göra" gnället.
Jag bor ju i thåström-land med rågsved alldeles runt hörnet och fattar inte vad han gnällde om i Wer're only in it for the drugs. Det tar en kvart in till stan och som ungdom måste väl det vara som att världen ligger vid ens fötter? Själv valde jag bort fritidsgården i min ungdom, vad fanns det att göra där förutom att spela biljard? Skulle ett biljardbord verkligen hindra folk från våld och kriminalitet? Så som jag minns det var det samma killar som hängde på fritidsgården som på helgkvällarna drog runt på fester och startade slagsmål.
Det finns en jobbig förortsmentalitet som alltför många tar till sig, de kollar på Scarface och vill själva bli Tony Montana, för de tror deras liv redan är körda i botten.

Om de ändå bara förstod att de hade alla chanser i världen att göra exakt vad de vill.

Inga kommentarer: