00-talets bästa låtar 20 - 11

20. Broder Daniel - When we were winning

Fan. Man satt ju där, framför radion och bara väntade. Äntligen skulle man få höra den efterlängtade låten, tystnaden hade varit för lång, turerna för många. Men till slut var det klart och jag satt med p3 inrattat och räknade ner. Redan vid det första Yeah:etvisste jag att jag älskade låten. Sedan växte den och lite senare kom den akustiska versionen som är ett epos på 9 minuter där Henrik Berggren säger mer än han någonsin gjort.
WWWW var början på slutet, men slutet är inget vi sörjer, vi har fortfarande skivorna.

19. Glasvegas - It's my own cheating heart that makes me cry

En gång i livet var jag före hypen. Här hemma satt vi och älskade Glasvegas och kände lite delat inför om vi ville att de skulle ta över världen. Band är som allra bäst när man har ensamrätt. Hursom, de tog över världen, de släppte en skiva som var fantastisk från början till slut. It's my own cheating heart that makes me cry sammanfattar ALLT som är bra med popmusik.

18. Ed Harcourt - Apple of my eye

Medelklassblues från en rödvinsalkoholist. Hur ska man inte kunna älska det?
Jag hade enorma problem att välja låt från Ed Harcourts debut, varenda en av dem ger mig en speciell känsla, till slut föll valet på Apple Of My Eye, kanske mest för att det var en singel och därmed känns mer "rätt" på en sådanhär lista.
Ed Harcourt skrev i början på decenniet låtar som kom att bli ens kompis, en vän som klappade en på axeln, torkade ens tårar och förklarade att livet faktist är bra ändå trots diverse motgångar.

17. Libertines - What became of the likely lads

Vänskap. Aldrig förr har vänskap beskrivits lika bra som det gjordes på denna skiva. Att vi satt som åskådare medan de här bästa vännerna föll ifrån varandra var bisarrt. Libertines var ett band jag levde för, de var ett band som man levde med.
Efter den här låten tog det slut, vänskapen var finitio och Libertines var no more.
Världens vackraste förfall.

16. Nic & the Family - Hej Monica

För mig var det aldrig en plojlåt för mig var det blodigt allvar. Jag skiter i om allt var på skämt och Nic Schröder egentligen bara gjorde barnmusik. Hej Monica kändes ärlig och jag älskar den fortfarande.

15. Pink Grease - Nasty Show

I wanna fucking die for you, I wanna die fucking you

14. Melody Club - Palace Station

Som jag önskar att de inte gjort fler låtar, Palace Station är 3 minuter och 15 sekunders popmagi!

13. Bright Eyes - Lets not shit ourselves

Conor Oberst blev Bob Dylan, beskrev livet bättre än någon gjort tidigare och detta redan vid 22 års ålder. Inte undra på att skivorna efter blev sämre, han måste ha tömt sig rejält när han skrev Lets not shit ourselves. Låten som är 10 minuter lång ger mig fortfarande gåshud från början till slut.

12. Raveonettes - Attack of the ghostriders

Skräckfilmsestetik från Danmark.
Sune & Sharin sjunger i kör som de vore zombies och med en ljudbild snodd från Psychocandy klockade låten in på magiska 2.30. En klassisk singel som är så bra att den letade sig in på 12:e plats.

11. Black Rebel Motorcycle Club - Whatever happened to my rock'n'roll?

Jag ställer mig den frågan dagligen, tur då att BRMC finns.