Sitter och lyssnar på Makthaverskans skiva och helt plötsligt är jag 18 år igen och sitter i pojkrummet väntandes på Broder Daniels nästa skiva. Precis såhär ville jag att hela min skivsamling skulle låta på den tiden, sedan gick jag vidare.
Makthaverskan blixtrar till i vissa stunder (Josef) och är då alldeles lysande men oftast är det bara nostalgin som sköljer över som får mig att lyssna ännu en gång på skivan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar