Nej, att somna var tydligen inte att tänka på, inte alls.
Morbid och dumihuvet lyssnar jag istället på låtar som jag fått för mig ska spelas på begravningen om Carro skulle dö.
Av någon outgrundlig anledning kan jag (nästan) aldrig lyssna på Sparks - Never turn your back on mother earth utan att få de här tankarna i mitt huvud. Förmodligen därför som Martin Gores version är min favorit av de två.
Andra låtar som kommer upp i huvudet och som påverkar tårkanalerna är Kansas - Dust in the wind, Pascal - Galgberget och de första fyra minuterna av Freebird.
Vettigt, nej? Med dödsångesten hängandes över min axel är det såhär mina tankar går. Särskilt halv 3 på natten när man vet att klockan ringer klockan 6.
Förövrigt vill jag ha en lista på begravningslåtar i hennes testamente, så jag vet vad som gäller.
1 kommentar:
fast du vet att jag inte kan sammanställa en sådan lista förens det är dags, jag har ju en tendens att ändra mig. Och om det är fel låtar blir jag nog tvungen att hemmsöka dig.
Skicka en kommentar