Satan Prayer

Utanför rusar hösten och blir till vidrig slaskvinter. För några minuter var jag psykiskt svag när jag hade stått på folkungagatan och väntat alldeles för länge (20 minuter) på en buss som aldrig ville dyka upp. Jag svor högt, förbannade SL och kastade nästan min systemetpåse på 2:ans buss som hånfullt passerade ett flertal gånger. Med blöta fötter och snorig näsa kändes allt onödigt.
Men nu är jag "hemma" i Henriksdalsborgen, inte längre kall och med en öl innaför västen lyssnar jag på årets hype.


Har ju alltid varit svag för satansdyrkan men alltid blivit less på growlandet och bristen på stil. Därför är Ghost välkomna i mina högtalare, detta hemliga band har rötterna i stockholms dödsmetallmaffia och de som har koll på den klicken kan nog ganska snabbt räkna ut vilka de är. Själv är jag lyckligt ovetande.
Det som är bra med Ghost är hur han sjunger "på riktigt", det låter verkligen som om han menar det samtidigt som musiken är lika "läskig" som jag inbillar mig att Black Sabbath var när de kom.
Enda minuset är sångarens bristfälliga uttal på engelska. Carro menade att han borde sjunga på svenska, för då, då skulle det bli obehagligt på riktigt.
Men vafan, tummen upp - det här är ändå något som jag (tydligen) har väntat på att få höra och tänker lätt gå och se live när jag får chansen.