Oh, Grove. Åhlund

Så fick då Robyn ett grammisregn över sig. Exakt vad som förväntades. Jag fattar fortfarande inte grejen mer än att det är reko poplåtar fast med Robyns extremt jobbiga och nasala röst. Hävdar fortfarande att hon sjunger exakt som en 7 åring. Enerverande. Lägg då till hennes dumma jävla attityd och viljan att alltid prata som en douchig-amerikanare, ja ni fattar, spypåsen är inte långt borta.
Men popsnickeriet är det inget fel på och det var kul att Klas Åhlund också fick ta emot grammisen som årets kompositör. Grabben är ju ett geni vad gäller pophits. Jag inbillar mig att det är han som är hjärnan bakom både Teddybears och Caesars Palace. Precis som Max Martin bara spottar han ur sig hits efter hits. Alltid sjukt hippt och modernt så det går hem hos både pöbel och kreddpajsare.
Robyn är lite som house, ibland önskar jag att jag fattade det.

Klas Åhlund däremot fattar jag. Keeping it shmreal!