När jag går hem från jobbet är klockan nästan alltid 05.30, alltså mer morgon än natt och jag känner mig således väldigt trygg bland alla trötta morgonpendlare. Annat är det de nätter då jag smiter tidigare, runt 02, 03, 04 ungefär. Då är det fortfarande natt ute och att gå till nattbussen är allt annat än trevligt då vasagatan är den kargaste, mörka jävla skitgatan i stan, klarabergsgatan är knappast roligare då den alltid är fullproppad med alla de ljusskyggaste varelser och kickers höga på hormoner och adrenalin. Den promenaden är som att färdas bakåt i tiden till new york på 80-talet när det var som allra mest stökigt.
Varje gång jag går den biten halv 3 på natten är det med en avstängd ipod, blicken fäst någonstans mellan himmel och helvete, bestämda steg och alltid ett getöga kastat 360 grader. Inte så att jag har varit rädd, men det har varit olustigt.
Idag när en jobbarkompis traskade ut från jobbet runt 04 blev han rånad 100 meter senare, klarade sig utan några fysiska skador men det är alljämt lika jobbigt antar jag.
Vilket jävla sätt att avsluta dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar