De senaste dagarna har jag, förutom att lyssna väldigt mycket på både Newkid och Take That, gått tillbaka till det jag lyssnade på för ett par år sedan. Allt det där jag nästan föraktar nuförtiden.
Men tamefan. Skulle Bad Cash Quartet någonsin släppa en Best Of-skiva skulle jag hänga på låset och köpa både cd, vinyl och mp3.
Martin Elisson och gänget lyckades, som så många innan dem, beskriva den kaotiska tiden mellan ungdom och vuxen. Musiken var alltid på gränsen till ett sammanbrott fast med en utsökt popkänsla.
Det var väl en 7-8 år sedan senaste skivan kom och jag måste säga att det har åldrats med viss värdighet. Det känns i vilket fall som helst inte daterat på något sätt. Till skillnad från Känn ingen sorg för mig göteborg som (kanske pga överkonsumtion) känns som något som borde åka tillbaka till 90-talet (trots att skivan släpptes 2000).
Skulle jag sätta ihop en best of bad cash skulle den se ut såhär.
1. Drag Queen
2. This Night or Next
3. Heartattack (what everyone else calls fun)
4. Searching is killing me
5. Midnight Prayer
6. Female RTW
7. Monday Morning
8. Our Tragic Friendship
9. Too Bored to die
10. Valentine
Förövrigt tar det emot att skriva det här då jag svurit på min mammas grav (hon lever än) att jag ska ta död på göteborgshajpen som fortfarande råder bland indiepubliken.
Vad gäller nostalgi så var jag inne på graffitigrejer för över 10 år sedan. Då var det ändå lite roligt att jag häromnatten lyckades stalka fram att jag senaste året bott granne med Hop Louie.
Stalkern i mig var nöjd, tonåringen i mig var starstruck.
1 kommentar:
när bajs åldras kan det bli till fossil, men är ändå bajs.
Skicka en kommentar