Garcon Disco!

Min ständige vapendragare, citatmaskin och tillika sambo droppade häromdagen ännu en klockren oneliner: Man behöver inte vara homosexuell för att vara bög.
Med det sagt fortsätter jag att lyssna på Hidden Cameras, PSB, Soft Cell, tidiga Take That och Orup.
Trots flera riktigt bra lag slutade vi på en femteplats i gårdagens pet sounds quiz där vi bjöds på en del disco. Tur att mina lagkamrater kunde plocka några poäng när det här är det närmsta jag kommit disco.

Not that there's anything wrong with that....

Så var det återigen det här med manligt/kvinnligt - straight/gay.
Efter att ytterligare än person gått i månader i tron att jag var gay så genomförde jag en egen lite gallup bland mina kollegor igår. En betydande del (hade jag varit mattematiker hade jag sagt 80%) av de tillfrågande hade innan jag outade mig som straight gått i tron att jag var lagd åt det andra hållet. Nu är inte detta något som grämer mig direkt, kunde inte bry mig mindre om huruvida folk tror jag tittar efter killar eller tjejer.
Mitt huvudbry ligger i vad som gör just mig så uppenbart gay, Kalmar menade att min stockholmska var uppenbart gayfriendly men jag köper det inte.
Bara för att man inte spelar macho, ger andra killar knytnävslag på armen eller brölar förtjust när det är slagsmål på teven så spelar man tydligen på andra planhalvan.
Det känns som högstadiet all over again.

No, not at all.