Efter mitt misslyckade besök hos frisören korsade jag malmskillnadsgatan och tyckte mer synd om mig någonsin, i samma ögonblick började Jarvis sjunga Quantum Theory för mig. Min ipod har den effekten att den lyckas hitta all min gråt-nu-olle musik när jag är hängig.
För att trösta mig gick jag och köpte öl och nya Sonic. Två glädjeämnen.
Att läsa om musik piggar upp. Och nya Sonic var som en gammal vän man inte sett på länge, men som skitit i allt som hänt, och var precis så som man var sist man sågs.
Visserligen prenumenerade jag på sonic fram till i vintras, men jag har nog inte direkt läst tidningen på 1½.
Idag var han tillbaka, precis som jag vill ha Sonic, med musik jag faktist lyssnar på. Jens, Jonas Game, Hives. En babyshambles recension som jag inte kan skriva under på.
Men det var ett fint ögonblick när jag satt med röda ögon och gråten i halsen, läsandes Sonic, spelandes för hög musik, och drack Guinness.
Nu blir det snart Berlin och lite mer öl, lite mer musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar