Alla har vi Guilty Pleasures, dock är det få som älskar dem lika mycket som jag gör. Helt ärligt kan jag säga att det inte ens är guilty pleasures eftersom att jag sällan hymlar eller skäms för det.
Pleasure helt enkelt.
Har en Orup skiva i hyllan och blir varm så fort jag hör introt till regn hos mig, drömmer mig bort till ett nattsvart lyxliv när jag hör Stockholm.
Står för att George Michael aldrig var bättre än under Wham! tiden, att Last Christmas borde få även den hårdaste att hålla tillbaka tårar. Om jag hade spelat skivor på klubb skulle jag inte tveka till att spela Sin with Sebastian - Sleep with me.
Och är inte Millencolins andra skiva underskattad ändå?
Nej jag skäms inte direkt.
Däremot, när jag sitter på Pizza Hut, väntar på min mat och efter två sekunder tar introt på Take That - Never Forget, då skäms jag lite, jag lät det gå en halvminut innan jag försynt påpekade för Carro att det var Never Forget som spelades.
Men helt illa är det ändå inte, Never Forget innehåller en storslagen poprefräng som få låtar kommit i närheten av, versen må vara ett mähä från time to time, men refrängen gör det värt allting.
Lyssna själv, det var trumpeterna jag tog låten på btw.
Youtube länk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar