Tristessen är svår

Såg Nordpolen i lördags och hade faktist ganska stora förhoppningar på spelningen trots leopardpälsen och ryktena om löjliga poser. När jag såg honom förra året var det ju så bra (bättre än huvudakten Hästpojken) och han gav verkligen allt, det kändes som om hela hans liv stod på spel.
I lördags gav han visserligen allt också, men enbart vad gällde poser och attityd. Visst hade han ett band på scen, men allt det är väl onödigt när skivan står på i bakgrunden? Att bara sjunga med i enstaka rader för att istället stå och posera med champagneflaskan ger iallafall inte mig något. Hela grejen med att göra liveshowerna till någonslags rockens antites var uttjatat redan efter att TTA gjorde det för andra gången.
Jag hatar det lika mycket som Mattias Alkberg, han har skrivit en fantastisk recension av Nordpolen här!

Jag vet att allt jag litar på kommer göra mig besviken igen och igen och igen!