Det här med familj är inte riktigt min grej, iallafall inte min familj. Vi beteer oss som (precis som mamma skrek ut) ett gäng autister när vi umgås. Jag hävdar ofta att jag uppför mig som en stolle pga min mor & far.
Visserligen har det blivit bättre sen jag flyttade ut, det har det verkligen. Men familjemiddagarna vi har med någon månads mellanrum gör mig fortfarande lite nervös, efter nån timma blir jag ett vrak. Är jag inte otrevlig blir jag rastlös.
Stackars Carro som kom in i den här släkten, och nu blir det förmodligen ett julfirande här hemma med båda våra familjer, jag hoppas det går vägen.
och så meningen med inlägget
Med allt detta sagt kan jag lägga upp en låt av Olle Ljungström i en av hans allra finaste stunder. Jag & min far är hjärtskärande och han låter så ofantligt sorgsen och ensam.
Olle Ljungström - Jag & Min Far
2 kommentarer:
Har du hört den nya "hyllningsskivan"?
Och angående inlägget ovan; var du på Medis eller? Jag var på Slussen, såg dig inte.
Jag har bara hört Jocke Bergs låt änsålänge, den var fin.
Jag var på slussen och såg dig i lilla baren, fast då var jag påväg från stället och orkade inte tränga mig fram för att säga hej.
Skicka en kommentar