Bortsett från att quizen på Pet Sounds är bland det roligaste man kan syssla med så förser det mig med massor av ny, bra och för mig oupptäckt musik. Efter några år av stagnation är jag återigen ute och söker, letar och gräver. Nu senast är det Roky Erickson som har äntrat min hjärna.
Ska man vara ärlig så var det egentligen Slagsmålskluben som först fick in mig på Roky, deras cover av You dont love me yet är smått genialisk och inte direkt lik något de annars brukar göra.
Om jag ändå vetat vilken låtskatt han sitter på, den där Roky.
Realise your my sweet brown angel eyes har gått på repeat till och från jobbet de senaste dagarna. Den låten känns som flera låtar i en, alla mina favoritlåtar smälter ihop till ett enda stycke här, och Roky sjunger såklart fantastiskt!
Kan man sin historia vet man att Roky Erickson hamnade på hispan, fick elchocker och annat mysigt som man bjöds på som psykiskt sjuk förr i tiden. Sådant tillsammans med droger kan sänka vilken människa som helst, men nu är det bättre tider.
Och så var det ju det här med knarkpsykoser.
I slutet av 90-talet och de allra första åren på 2000-talet kokade det i hiphop-Sverige. Petter hade precis blivit folkkär, Trippel Ett hade gjort bort sig och underjorden var viktigare än någonsin. Störst och mest omtalade då var MBMA som med Organism 12 och Seron i täten var påväg att ta över (P3)Sverige. Det släpptes tapes, cd-r skivor och 12"or till höger och vänster.
Så kom då medelandet på nätet som först verkade vara ett skämt, Seron hade hittat gud och lade karriären på hyllan omedelbart.
Serons resignation kändes där och då ungefär som att få se Lance Armstrong vinna sitta första Tour de France för att sedan lägga cykeln på hyllan. Man visste att man blev snuvad på konfekten.
The moral to the story is: dont do drugs.
Seron - Stupid Things
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar