I wanna be alone
I wanna be ignorant on my own
Still I wait by the phone
I wanna be ignorant on my own
Still I wait by the phone
Nej, jag har aldrig fastnat för Pelle Carlberg, även om jag älskar Musikbyrån makes me wanna smoke crack. Och inte kan man göra annat än att tycka om en låt med titeln Go to hell, Miss Rydell en låt som kom till efter en sågning i Dn. Men Pelle Carlberg var aldrig för mig verkar det som, antagligen beror det mest på att jag ogillar hans namn.
Annat var det när han spelade med Edson, detta Labrador-band som jag upptäckte i samma veva som Aerospace och Belle & Sebastian.
I låten T.G.I.F berättas det fina i att vara hemma och lyckligt dammsuga lägenheten eftersom att ens flickvän kommer hem från jobbet på eftermiddagen.
Oj, vad jag föll där i all twee-berusning, men hur kan man inte falla för låtar som Sunday Lovely Sunday, om att vara med sin tjej på söndagar, den bästa av veckans alla sju dagar.
Fast allra mest gillar jag I wanna be alone, om du också är svag för fjäderlätt pop och har 30 års ångest så är I wanna be alone något att ha.
Quirky, duktigt och på gränsen till att skapa kväljningar, men på rätt sida gränsen och det blir bra istället.
3 kommentarer:
jag trodde länge att jag var den enda som lyssnade på edson. det är sånt som händer när man växer upp i en stad där ingen bryr sig om bra musik utan hellre betalar tusentals kronor för att se på hockey.
Fast här i sthlm är det väl likadant, även om folk gillar musik så väljer dem fotbollsmatchen framför allt.
Ja, Edsons första är lite av en bortglömd klassiker. Tycker mycket om den. Det är enda albumet jag har med dem, men av singlarna att döma verkar även deras andra två skivor vara trevliga.
Skicka en kommentar