Det finns låtar som får en tro att det är ens eget liv. Björns Vänner träffar oftar någonstans i solar plexus rent textmässigt. Åkrar & Himmel, deras förmodligen mest kända låt, är inget undantag.
Länge har jag velat få något sagt om den här låten, hur den får mig tro jag är 13 eller 38, på ålderns höst eller i tonårens virrvarr där varje känsla är livsavgörande. Det är en av få låtar som kan ge mig gåshud från första takten till allra sista ordet, och då är ändå låten 7 minuter lång.
Vi har alla spelat höghus i en dockteater, blivit förälskade, varit mansgrisar, hittat oss själva, frågat ut mamma om barndomen, åkt tåg ända till slutstationen, flytt landet, varit en i mängden, gått ner oss, hittat hem.
Det är ändå ett kort liv för att va så långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar