Satan i gatan vad det där som en gång i tiden kallades indie men nuförtiden bara är nostalgi kan däcka mig ibland. Av någon anledning hörde jag Suede - Saturday Night tidigare idag och det var som om tiden helt plötsligt stod still.
Redan vid första tonerna från gitarren som startar låten är det som om något går sönder inom mig, när Brett Anderson börjar sjunga mer sorgset än vad någon sjungit tidigare är det som om något griper tag i mig, bankar mot hjärtat och får hjärnan att skava och jag mår så himla bra.
Precis som bara fantastisk popmusik kan få en att känna.
Ja jävlar, det var den dagens kick.
Idag fyller Caroline 25! Det ska vi banne mig fira som om det inte fanns en morgondag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar