Fyfan för att bli gammal

Med åldern kommer krämporna.
Förra sommaren drabbades jag av löparknä, orsaken då var att jag hade fel sorts skor. Två månaders vila och nya skor rådde bot på det problemet och under hösten tränade jag på som vanligt.
Den 8 juni ska jag och ett några fler från jobbet springa Blodomloppet och det har under våren blossat upp ett litet ordkrig. Jag har tränat osedvanligt hårt och var fram tills för tre veckor sen i mitt livs form. Att komma under 50 kändes inte ens som ett problem och jag trashtalkade några av mina motståndare redan då.
Karma is a bitch.
Fick problem med benhinnorna och en dag gav de upp helt enkelt. Så, tre veckor senare kan jag springa utan helvetisk smärta i vaderna igen. Vågar än så länge bara springa på mjukt underlag och måste göra så farm till den 8 juni. Får se hur mycket tre veckors vila har påverkat, men inte fan är jag i mitt livs form längre.

Utöver trasiga ben, muskler och knän har jag under ett par år av och till känt en viss smärta i vänster handled. Det brukar hålla i ett par dagar och sedan gå över. Inget att gräma sig över, inget att oroa sig över.
Nu har det gått ett par veckors smärta samt en knöl ovanpå handleden som är ordentligt öm. Lite googlingar och samtal med kollegor som haft år av precis samma sak säger att jag fått ganglion. Det låter som den värsta sortens cancer men är inget annat än en ofarlig vätskefylld cysta som gör förbannat ont. Försvinner den inte får jag antingen leva med en knöl som gör förbannat ont samt en ömmande handled. Eller så får jag operera bort den knölen.
Jag som är livrädd för allt vad sjukhus och vårdmottagningar heter.
Fyfan för att bli gammal.