I torsdags var det då quiz på pet sounds igen. Vi var gravt underbemannade men lyckades ändå skrapa ihop tillräckligt mycket poäng för en sjunde plats.
Fredagen bjöd på Ghost, förra årets riktigt stora (metal)hype. Och vad kan man säga? Det var löjligt bra, lätt en av de absolut bästa spelningar jag varit på. I hela mitt liv har jag gått och sett hiphop, indie och punk live och trott att det ibland låter dåligt pga någon okänd liveorsak.
Ghost gav mig insikten att kompetenta musiker kan få det att låta helt jävla magiskt bra live.
I första låtarna trodde jag nästan att det var playback, så jävla bra lät det. För att inte glömma showen och utstrålningen (eller bristen på den snarare, de är ju satans hantlangare).
Det var nattvard och Papa Emeritus bjöd på vin och oblater. Han styrde sina tappade själar (musikerna) med hjärnhand och inför extranumren släckte han ner dem tills man bara såg stearinljusen på scen.
Näst sista låten var en makalöst bra cover på Here Comes The Sun. Så som George Harrison alltid ville den skulle låta. Domedagen är här!
1 kommentar:
om vi får chansen tar vi den igen föfan!
Skicka en kommentar