Ashamed of mistakes repeated

Igår drack jag nog för mycket, mängden var iallafall för mycket, trots det slapp jag lida för det idag. Nästan oförskämt bra mådde jag, som vanligt kom bakfyllan många timmar senare och nu sitter jag på jobbet med ett huvud som känns lika tungt som en kanonkula.
På rasterna tröstar jag mig med Gallows - Grey Britain, något så ovanligt som en skiva som är gjord som en helhet. Det är mer än en skiva, det är ett epos och går endast att jämföras med storheter som Forever, Galgberget eller Ziggy Stardust.
Gallows säger jag, där har ni rockens räddare för 10-talet!
Rasten är slut, nu kallar bunkern på plan 4 igen!

Återställare - 36 timmar senare

Hemkommen från jobbet där baksmällan gjorde sig mer påmind desto längre natten led så nu varvar jag ner med en öl och min gamla favoritfilm Boyz N The Hood. När jag var 12 år var det inte lätt att växa upp i hooden, således kollade jag på den här filmen ohälsosamt många gånger.
Ice Cube är den kallaste gangstern fångad på film och det här klippet är, i all sin råhet, jävligt gripande.

I'm on parole,man, aint this about a bitch!

Ghost Rider

Upplever bakfyllan from hell, har knappt förmått mig att röra mig ur sängen. Nog är det åldern som spökar för SÅ mycket vin drack jag inte igår. Min mentala ålder av 53 visar sig även i fysisk form.
Det här klippet spelades in samma år som jag föddes, Marc Almond gör en Suicide cover.
Nu blir det söderpromenad och pizza!

Gott Nytt År, Onkeln Är Svår

Vad kan vi förvänta av oss av 2009 vilka förhoppningar har ni? Enligt Carro och mig finns det endast en mening som beskriver året vi har framför oss: Dames, Booze, Chains and Boots!
Gårdagen var annars en trevlig upplevelse med allt vad det innebär med för mycket bubbel innanför västen. Nyårsdagen spenderades således i sängen, med Vänner maraton, Just Shot Me, diverse sitcoms och även Borta Med Vinden. Ivanhoe slopades, som vanligt.

Huvudvärken och yrseln finns fortfarande i närheten och kroppen vet varken ut eller in såhär 12 timmar efter uppvaknandet, vad passar då bättre än en fin cover där Nick Cave råkar vara snygg?

Living after midnight

Vilken helg! På Spåret - vin - farlig huvudvärk - skivmässa - debaser - haveri (som inte blev så lyckat utan istället bara spårade ur helt).
Nu är vi båda trasiga den ena värre än den andra.
Här är åter en kornig mobilbild, denna gång är det gårdagens skivmässofynd som får stå modell.


Nu, tillbaka till soffan.

Cocaine improves your tennis

Kurerar mig med det jag har hemma, Oboy och ostmackor. Inte direkt en superkur mot bakfylla, men bättre än enbart tyck-synd-om-mig sängliggande. Carro har redan hunnit till jobbet och jag sitter här sunkig och lyssnar på bandet vi såg igår.

Skatepunkaren inom mig vaknade åter till liv igår, eftersom att vi drog till Fritz Corner där Henry Fiats Open Sore spelade. Samma band som spelade på mythics barbeque battle för en mängd (10?) år sen. Jag såg dem aldrig, jag var för ung för att få vara ute på stan sent på kvällen då.
Sjukt oväntat så stod jag ändå (längst bak) och ryktes med igår, det kanske var spriten som ryktes med allra mest, men helt dåligt var det inte. De var ju verkligen snortighta, korta låtar, bra körer (skatepunk och körer is the shit) samt någorlunda underhållande mellansnack. Det var en fräsch kick in i mitt pophjärta.

Hjärnan spelar trummor mot mitt pannben och mina ögon svider, suktar efter fett och salt men förmår mig inte att röra mig från lägenheten, hur mycket höstvädret än lockar.