När jag växte upp var jag säker på att jag var medelklass, trots mina barnskötare med förbannat usel lön till föräldrar så var jag ju medelklass. I skolan var det övre medelklass, visserligen hade de alltid mer pengar, mer prylar, dyra kläder och åkte utomlands på semester, men fattig, näe så illa var det väl inte.
Nu ska jag tävla med mina fellowbloggare som har gråtit ut om sin fattiga barndom där de jämförde matsäcken på utflykter med skolan som en klassfråga. Heck, jag har aldrig rest utomlands med min familj, aldrig varit på semester förutom hos mor och farföräldrar.
Fast jag förstår inte varför man ska vara stolt över att vara arbetarklass, det är väl skitsamma hur mycket pengar man har, vart man än reser.
Jag är gärna medelklass och kan resa på semester.
Om en vecka drar jag till London och bor på hotell för tredje gången i mitt liv, det blir andra gången jag flyger.
Första gången jag bodde på hotell var när jag följde med Jakop och hans familj till Gotland när jag var nio år. Andra hotellvistelsen var i London för två år sedan.
Snälla, kalla mig arbetarklass nu era nötter.