The Real World is kind of like the real world

Sommaren är (nästan) här med allt vad det innebär av killar i ribbade, tighta linnen och tjejer i sommarklänning men som fortfarande bär vinterns svarta stövlar. Sommaren drar fram det värsta ur människor.
Till råga på allt har Robyn släppt en ny skiva som höjs till skyarna och Robyn blir betraktad som något slags geni. Jag fattar det inte, jag hatar alla er som hyllar Robyn för det är inget annat än pop. Väldigt harmlös pop, så kör på, spela det när ni halsar Rosé, skaka rumpan om ni känner för det men sluta betraka henne som ett geni. Att hon (de senaste 6 åren) är indie och har egen label är ingen nyhet, inte heller värt att nämnas.
För egen del tål jag inte hennes röst, den skär i mig och beatsen känns sådär lagom tokroliga utan någon direkt udd. Föredrar när hon kör i moll, men allra bäst vore väl om hon försökte sig på EBM. Tuggummipop goes EBM vore nog grymt.

Min, för tiden, favorit när det gäller tuggummi-genren just nu är det här!

pastan

Det här må vara ett av de största I-landsproblemen som finns men det tål att sägas. Jag blir nämligen oerhört irriterad över att DN På Stan envisas med att lägga upp åsiktsmaskinen på pastanbloggen redan i början av veckan trots att tidningen kommer först på torsdagar.
Det förstör hela min dag, nu har jag visserligen lärt mig att de är dumma i huvudet och scrollar således fort förbi så att jag nu, på torsdagsmorgonen, lugnt kan läsa tidningen utan att ha råkat ut för "spoilers".

Trasher - Trashing

Konstfack har som sagt hamnat i lite blåsväder. Jag har alltid rent instinktivt hatat Konstfack och tycker nog att båda grejerna som skapat uppståndelsen är allt annat än konst. Fast det är väl å andra sidan inget nytt att konstfack-elever vill göra allt för att synas.
På tal om NUG som står för klotterskandalen så har jag för mig att han även är med i den omtalade trashing-scenen som skapade rejäla rabalder för några år sedan.

M.A Busé

Okej att jag kände mig harmonisk och uppriktigt lycklig när jag hade turen att timea in både Yroll och Jönssonligan & den svarta diamanten på teven häromdagen. Dessa två filmer är inget som man direkt pratar om i filmkretsar (eller några andra kretsar heller för den delen.) Hursomhelst så älskar jag dem kravlöst och citerar Svarta diamanten mer än någon annan film.
Men något jag inte förstår är hur människor frivilligt vill se otroliga lågvattenmärken som Kopps?
Vill du också slösa bort 90 minuter av ditt liv så är det bäst att du slår på Tv2 klockan 16.35 idag.

A rebel, a guru, a beatnik

Efter ett par månader så tog jag mig tillslut modet att bege mig till Sivletto för ett frisörbesök. Alla nischade butiker är man självklart livrädd för, när det gäller 50-tals fanatiker är det ännu värre. Så det var med ett dunkande hjärta, magont och ilande tinningar som jag gick försiktigt ner för deras trånga spiraltrappa.


Klart nöjd med en frisör som äntligen förstod vad man var ute efter och det endast till en kostnad på 325.
50-tal är egentligen inte alls min grej (vilket jag förklarade i frisörstolen och nämnde istället Rick Astley & Billy Idol som inspiration). Att sätta fingret på mitt agg gentemot dessa 50-tals nostalgiker är ingen lätt uppgift. Ska vi börja med den sunkiga kvinnosynen som präglar deras scen? Burlesk och pinup grejen känns played out, bara för att det görs på kvinnornas villkor är det inte fräscht med striptease.
tuttar är fortfarande tuttar oavsett hur man skakar på dem som carro säger.

Allra mest hatar jag dock hur nutidens rockabillys klär sig i baggy pants.
Och tatueringarna, ständigt dessa tatueringar.

Hollywood babylon

Det kanske bara är jag som behöver sova, men jag är irriterad som fan.
Det stör mig nåt så in i norden att bloggkillarna som ligger bakom nättidningen Nyheter24 har fått för sig att deras tidning skulle vara nåt bättre och smartare än Aftonbladet och Expressen. Boll&Bira grabbarna på redaktionen verkar tro att de större medierna är rädda för det där nya som skulle vara så.
De har verkligen inte förstått att deras tabloid har minst (om inte mer) skräp på sin sida.
Gör om, gör rätt.

Who's down with G-O-D

Ah, söndagsförmiddag. Utvilad efter ytterligare en natt med 10 timmars sömn njuter jag av livet i soffan med en kopp kaffe och DN Söndag. Saved rullar i dvd'n. Har förmodligen sett den filmen ett tiotal gånger vid det här laget, men kan inte låta bli att älska den för det. På papperet ser den nog enbart dum ut, skenet kan bedra. Mandy Moore är, tro det eller ej, riktigt bra som kristen fanatiker och Macaulay Culkin är (självklart) fantastisk i sin roll som rullstolsbunden cyniker.
Häromdagen hamnade jag i samtal med en kristen, utan att veta att hon var djupt troende med en pappa som är präst hann jag nog förolämpa hennes tro. Men hon förtjänade nog det, jag är lika rädd för troende människor som för nazister. Nästan så att jag har svårt att acceptera dem, för mig framstår dem som lika korkade.
Men sån är jag, pk och trångsynt, om alla ändå vore som mig.

It's better to burn out than to fade away

Direkt efter semestern börjar kriget, det handlar om att kunna skrika Burn! som i That 70's Show.
Iallafall trodde jag att det var vad som gällde.
Det är högstadiefasoner som kan vara lite kul ett tag, skåpterror kan dock gå till en överdrift.
Nu är det jag som ska ta det ett steg vidare. Planen är att förstöra liv, därför kommer det snart sitta uppe lappar i deras bostadsområden med bilder på dem två samt texten Kända Pedofiler i ditt område.
Sen får kvarteret sköta sitt och det är jag som besöker dem på akuten med att skrika Burn!

I dont like it like this

Kommer nog aldrig att förstå grejen med band som står på scen och verkar tro att de är kvar i replokalen. På Debaser igår stod ett band där två medlemmar tittade ner i marken eller på varandra under hela konserten och en sångare som stod snett vänd från publiken utan att ens titta upp från sitt mikrofonstativ. De stod på scen i säkert 30-40 minuter utan att yttra ett ord under spelningen, istället hade de 30 sekunders pauser mellan varje låt där de försökte stämma sina gitarrer, som om någon med debasers dåliga ljud skulle höra skillnad.
Nej jag fattar det inte, jag tål inte band som inte har förstått att en livespelning är mer än bara en musikalisk upplevelse.

Det var mycket skit igår, allt från bandet, till dålig musik (svår mörk elektro?), till idioter som hade spelat dodgeball och gick runt i american apperal outfits och pannband. Spexiga människor är nog de människor som jag hatar mest. Spexiga människor på klubb förtjänar att dö.

Det sista som ska tysta är musiken i mitt huvud

Kollade på Idol idag och fattade ingenting, kände mig helt desillusionerad. Jag som ändå är väldigt intresserad av musik och säger mig ha bra koll på musik, oavsett om det är listpop som är dagens genre, så kände jag knappt igen en enda låt förutom Bryan Adams och Christina Aguilera låtarna.
Resten var helt nya låtar för mig. Skräp, sinnesjukt tråkigt skräp.
Men jag brukar ändå ha koll på det, och om inte jag har det så brukar Carro ha det och fälla dräpande kommentarer om spektaklet vi tvingas lyssna på.

Men nu var vi tysta och fattade ingenting.

Autumn wind, Blow life again in this dead end

Det är höst i luften nu, jag känner det, jag älskar det. Morgonen har numer ett lite mer dunkelt ljus, mina vakna nätter undslipper solstrålarna innan jag går och lägger mig. Just idag är det grådisigt och man burrar in sig under luvan på den nya höstjackan, luften är ren och jag känner mig helt plötsligt som en ny människa.

Det är en spännande känsla det där att tycka att man är värdelös när man samtidigt tycker att resten av befolkningen är sämre än en själv, ja rent ut sagt usla och noll värda.

---------------------------
Usain Bolt slog världsrekord på 100 meter, ett fantastiskt lopp så länge man har skygglappar på sig. Bara likheterna med Ben Johnssons världsrekordlopp i Söul borde ana oråd. Att resten av Jamaicanska sprintlaget alla råkar vara i toppform precis nu gör det hela misstänksamt.
Men tydligen spelar det ingen roll, ingen bryr sig om när friidrottare dopar sig verkar det som.
Johan Esk, krönikör i DN skrev om Usain Bolt igår, skrämmande tankar rör sig i Johan Esks hjärna.
Jag har ingen aning om Usain Bolt dopat sig.
På ett sätt spelar det ingen roll. Upplevelsen av den här kvällen ändras inte. Minnet blir inte mindre magiskt om han (också) visat sig vara en fuskare.

Annat är det när 1 cyklist av 195 i Tour de France åker fast för doping. Då är det skandal och sportjournalister landet över vill slopa cykel som sport eftersom den är "fylld av fuskare".
Ja tjena, halva ryska laget åkte fast för doping innan OS, greklands stjärna på 400 meter åkte dit igår.
Men hey, fortsätt så om ni vill.
Vad får jag för odds på att Usain Bolt är dopad? Jag satsar 100 spänn, ge mig betalt när han står där med skägget i brevlådan.

Please do not disturb

När man är duktig & händig så lyssnar man på musik, så enkelt är det va? Så när jag städade och donade här hemma lät jag såklart Itunes göra det hela lite mer behagligt och trevligt.
Runt 19.40 ringde det då på dörren, utanför stod grannen med en sönderbränd näsa och bad mig lagom vänligt men väldigt bestämt att sänka ljudet för att hon "försöker titta på tv". Jag blev helt paff, sa visst och smällde igen dörren.
Vi pratar om grannen som är 36 år gammal och som hade inflyttningsfest/schlagerfest och spelade Alcazars låt Alcastar på repeat i över en timma klockan 2 på natten.
Samma granne som dränker min balkong när hon vattnar sina blommor.
Nu är det krig for real, jag ska bli en överjävlig granne.
Och vid minsta lilla knyst från hennes sida ska jag upp och klaga.
Nu jävlar är det krig.

Night of the living rednecks

Har spenderat förmiddagen med att kolla in nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen ännu en gång. Kikar in vad de har att säga någon gång då och då. Och jag blir som vanligt lika rädd.
Om man bara kollar på bilderna, texterna och filmerna de lägger upp är det väldigt lätt avfärda dem som whitetrash patrask. Men det är så mycket mer, Motståndsrörelsen kan närmast beskrivas som en sekt och deras medlemmar gör ALLT för Motståndsrörelsen. De besvarar alla menigskiljaktigheter och hot med våld och har nu börjat beväpna sig rejält.

Sverigedemokraterna som just nu ligger runt 4% spärren har förmodligen en stor del röster från Motsåndsrörelsen och resten av patrasket som är med i Folkets Marsch.
Folkets Marsch ja, vilket skämt från polisens sida. Om polisen är rädd för att ingripa mot nazisterna, vem ska då skydda oss? Det verkas som om patrasket nästan fick styra och ställa lite hursomhelst under marschen. De lyckades förhandla sig till att få sin gripna ledare släppt. De bröt polisens avspärrningar utan repressalier. De gjorde motstånd och bröt igenom.
Efter marschen grep visserligen polisen 130 aktivister, men efter att ha läst vad som egentligen hänt tidigare så är det skrämmande.

Jag är livrädd för svenska motståndsrörelsen, livrädd för hela nationella rörelsen. De får mer makt, mer stöd och mindre motstånd.
Om Sverigedemokraterna når riksdagen i nästa val blir jag rädd, på riktigt.

He's already in me

Mtv2 verkar köra en timma med bara Stone Roses, och jag blir både förbannad och lite ledsen.
Vad fan hände? Varför kunde de inte hålla sig till att göra otroliga poplåtar som Sally Cinnamon och I Wanna Be Adored, istället för att peta E och försöka sig på någonslags typisk astråkig brittisk dansmusik.
I de bästa stunderna glömmer jag bort allt, ler fånigt och önskar att livet alltid vore så här enkelt.
Sen kommer danslåtarna och jag dör lite inombords.
Madchester är ett fenomen jag aldrig kommer att förstå mig på.

Jag skulle lätt kunna säga att det här är den bästa låten någonsin.
I Wanna Be Adored
Älskar även hur han håller micken vid sidan av ansiktet i videon.

Du ger sken av ett bibehållet lugn, och bekräftar min rädsla igen

Den här nojjan, jag måste bli av med den. Kan inte gå runt och vara livrädd hela tiden, oroar mig konstant. Allt beror på att jag är fruktansvärt egocentrerad. Me Me Me. Det handlar om mig, alltid jag ingen annan.
Hur många gånger ska jag behöva, med bestämda steg, bara gå förbi en butik/restaurang/klubb/frisör och snegla in genom fönstret istället för att gå in. Vända om efter ett par hundra meter bara för att göra om proceduren. Kanske på fjärde försöket går jag in, om jag går in överhuvudtaget.
Scenariot hur jag BORDE göra spelas upp i huvudet 100-tals gånger. Jag vet hur enkelt det är, planerar det in i minsta detalj.
Och varje gång slutar det på samma sätt ändå.

Hold me closer Tony Danza.
Vad genialt om Elton John faktist sjöng det.

Sagan om ringen

Nu ska återgå till nattleverne igen. Bönar för att temperaturerna ska hålla sig någorlunda behagliga så jag slipper vakna klockan 12 av värmeslag.
Annars gillar jag Hans Wiklund extra mycket sen jag såg hans uttalande om Sex and the city filmen.

Brudar som gillar Sex and the city bidrar till att kasta jämlikhetssträvan hundra år tillbaka i tiden med de här löjliga Louis Vuitton-prinsessidealen. Och så tycker jag fan att om man är tjej och tycker det här är bra, då är man värd halva männens löner, inte en krona till.



Köpa presenter, käka lunch, sen in i bunkern igen.
6 nätter på 7 dygn, uh.

Gooo Team!

Nu är det snart juni, nu är det snart dags, dags för Fotbolls-Em! Och det börjar märkas, på löpsedlar, i butiker där det säljs sverige tröjor, em-chips. Hell, även mc donalds har en em-meny.
Men allra mest märks det på människorna, de är pepppade, laddade och pratar om em vartomvartannat.
På ett sätt gillar jag det, jag gillar hysterin, gemenskapen och den allmänna hjärntvättningen. Gillar att känna hur hela stan kokar och sedan lamslås när det är dags för match.
Jag vill vara en del av en sådan gemenskap, galenskap.
Men så är det inte, jag ger blanka fan i fotbolls-em och kommer förmodligen inte se en enda match.

Personality Crisis

Några få tecken på att jag är påväg att bli en grabb/karl/machoman eller vad det nu heter.
En fin prydlig skugga på överläppen, en riktig moppemustasch. Några enstaka hår på bröstet. Bruce Springsteen på ipoden. Öldrickande + kagge. Och min hätska diskussion häromdagen med grabbarna på jobbet angående fotbollsklubbar.
Själv anser jag att man har SITT lag som man hejar på i vått och torrt. Inte kan man ha ett lag i fotboll, ett annat i ishockey och sen 44 andra lag världen över som man bryr sig om. Klubbtillhörighet om något är väl patriotiskt? Ska man vara ett fan ska man stå för det oavsett om de spelar i allsvenskan eller i division 4. Det är ditt lag, take it or leave it.

Själv bryr jag mig inte direkt om fotboll alls och anser mig själv som ett Bajen fan just nu, eftersom jag ändå flyttade söder om söder förra året.

Personlighetskris definierar mig, i mångt och mycke och det är lite synd att New York Dolls aldrig någonsin fick till en låt i klass med Personality Crisis.

smällar får man ta

På tv4 sport visar dem nu UFC, enda skälet till att jag tittar är för att Paolo Roberto är så otroligt rolig, ibland även bra, som kommentator. Han påminner mycket om Roberto Vacchi, fördomen angående italienare och temperament stämmer in bra på dem båda.
Annars är UFC, K1 och alla andra liknande sporter ett hån mot människor. Visst kan jag förstå att småkillar från Smygehuk med bikerdrömmar kan gilla det. Såna grabbar slutar ju oftast som nazister eller i mcgäng, kanske även både och.
Själv känner jag bara avsmak då jag inte finner någon som helst stimulans i att se folk bli slagna i huvudet tills dem tuppar av.
Det är ju knappast coolt.
Nej tacka vet jag machogrejer som programmet Scarred på mtv, där man får se folk gå sönder i diverse olyckor.
Slamsessions var ju sånt som vi, kidsen, alltid kollade på när skatefilmerna rullade på g-spot och de andra butikerna man hängde på dag ut och dag in.

Men Paolo Roberto alltså, vilken inlevelse. Carro hade ropat ett Väsby! om hon suttit här bredvid.
reppa hooden.

Bigger boys, stolen sweethearts

What a night
What a city
What a crowd
What a bomb
What a mistake

Orden är Bonos men skulle lika gärna kunna appliceras på gårdagkvällens derby där fansen i båda lagen enades under samma flagg för att kritisera Svenska Fotbollsförbundets nya regler. Och så gjorde de också, innan matchstart. Sen blev det den vanliga visan.
Så jävla patetiskt, dumt att kritisera reglerna när man knappt kan kritisera de egna leden.

Det är boy-band yra just nu. New Kids on the Block deklarade häromveckan sin återförening vilket vi alla välkomnar, de var ju först, trots att de nuförtiden är gamla som gatan.
Och igår var Backstreet Boys här, lite äldre, lite rynkigare. Förmodligen lika smaklöst amerikanska som vanligt. Och det slog mig att de var aldrig så bra som folk faktist tyckte. Någon enstaka singel här och där kanske.
Nej tacka vet jag Take That, där snackar vi riktigt Boy Band, minns deras första videos där de breakdansade och var så där härligt homoerotiskt som boybands ska vara.