John Mclane, vilken kille, vilken hjälte. En riktigt karl reder sig själv, som man säger. Och varje gång Die Hard filmerna visas, så blir jag som ett litet barn. Kan man göra något annat än att älska de filmerna? Svordomar, svett, blod, vapen, explosioner. Jag blir nästan tårögd och önskar att jag ändå gick och såg fjärde filmen på bio i somras.
Annars var det Skins som vanligt på torsdagar. Inte heller där kan jag hjälpa att jag faller pladask.Sid och Cassie är verkligen mina favoriter, jag hejar på dem. Trots det överdramatiska så känns den fortfarande någorlunda trovärdig, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att den har ett hjärta som få andra serier har.
Hjärta och Smärta varvat med vapen gör mig knäsvag.
1 kommentar:
ja och bruce armar.det satt jag och suckade lite för mig själv om.hans armar, hans armar,hans armar. men det är mer ur ett strikt heterosexuellt kvinnligt perspektiv på vad som lockar så med die hard.
Skicka en kommentar