Now that you're away I'm jerking off every day to your memory

Som vanligt är jag några dagar efter alla andra, men nu har iallafall jag också klickat på pitchforkelänken och fått ner Radio Dept. - Freddie and the Trojan.
Som en alldeles utsökt fortsättning på Pet Grief kommer de tillbaka till mig nu igen. Som en vän som jag glömde att jag hade, men nu är vi bästisar igen, för den här gången. De är ett sådant där band som jag lyssnar extremt mycket på i omgångar. De kommer aldrig att betyda mest för mig, hur drömska mina blickar än blir när jag tänker på dem. Men de kommer alltid att han en speciell plats i mitt hjärta.
Så mycket finns egentligen inte att säga om låten mer än att den är utsökt bra, inget är förnyat utan snarare bara än mer finslipat. 80-tals soundet (carro håller inte med mig här) är kvar och Johan Duncanson rör sig fortfarande någonstans bakom trummaskinen och och det dova pianot. Och nu är de för en gångs skull politiska på riktigt, This machine kills fascists klistermärket räckte inte. Freddie är alltså våran statsminister.
Tack för den här gången Radio Dept. Vi ses lagom till hösten (skivan).

Lyssna