Mellan tredje och fjärde låten igår flög det fram två tjejer jämsides med mig, de var helt lyriska, men besvikna eftersom de inte visste hur länge Yvonne spelat.
Tjej: Hur många låtar har vi missat?
Jag: Tre
Tjej: Vilka då?
Jag: Odd, For your pleasure och nu Wires
Tjej: Ohörbart svammel
Jag ler och nickar lite
Tjej: Vi är från eskilstuna
Utan att riktigt veta vad jag ska svara på det så ler jag stort och nickar vänligt och medhållande
Tjej: ESKILSTUNA! Woooh!
Skönt med folk som är fullare än vad jag är.
Hursom. Var iväg till täby idag för att träffa mina barndomskamrater, dem där som jag träffar drygt en gång om året nuförtiden. Men det är ganska skönt avspänt fortfarande utan påtvingade, krystade konversationer. Perner, Jakop och jag var alldeles för tighta förr i tiden för att det ska bli så. BFF liksom.
Däremot såg jag två andra gamla barndomskamrater på väg hem. Vi åkte samma tåg och jag gjorde mitt bästa för att undvika dem, trots att jag var riktigt bra kompis med både Adam och David så skulle jag undvika dem om jag så skulle behöva missa min tunnelbana.
Nuförtiden blir det bara krystat, och lite jobbigt. Orkar inte prata om en datorbutik som borde gå i konkurs inom en snar framtid. Eller om en återfunnen ganska så extrem religiös tro, det känns på nåt sätt som en lång väg att gå från att lyssna på industrimetal till att bli en djupt troende muslim.
Nej, det var inga jag ville träffa idag. Så jag slapp det.
De hade nog inte så mycket att säga mig heller som tänker i varken ekonomiska eller religiösa termer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar