Krig? Det var väl inget krig? Blur var ju alltid det bättre bandet. Det var ju Blur som hade ett brinnande pophjärta, en hjärna och charm. Oasis var väl aldrig mer än kuk, knark och ögonbryn?
Trots att de lyckades att göra 4-5 otroliga poplåtar var Oasis aldrig något mer än kaxiga fotbollsgubbar som hänger på lokala puben i någon liten håla.
Det fattade jag redan när det begav sig, när jag var 13 år.
Great Escape är kanske inte en klassiker, men innehåller den bästa låten de någonsin gjort: Best Days. De var alltid bättre när de släppte garden lite, slutade spela glad tramspop. Låtar som Tender, Universal och Beetlebum är makalösa och får mig ibland önska att jag var äldre när det begav sig. (bortsett från att 90-tals indien var Andres Lokko-ful)
På Best Days lägger Damon Albarn några av sina bästa rader någonsin, fint om tidiga mornar i London.
Åh london.
Bow Bells say goodbye to the last train
Over the river they all go again
Out into leafy nowhere
Hope someone's waiting out there
For them
2 kommentarer:
pft du kommer att ändra inställning till Blur när du läser "a Bit of a Blur". Jag hatar dem.
åh, "best days"! blurs bästa låt, solklart.
Skicka en kommentar