Kilotin

When I keep to myself
Its because I know that I don't have
anything to offer you

Under det gamla goda 90-talet var jag en förvirrad skateboardåkande tonåring. På den tiden fanns det något som kallades för Emo, det här var innan dagens benämning av Emo med allt vad det innebär med tripla hårfärger och hårsprejade luggar framför ögonen.
Banden såg ut som gamla skejtare som lyssnade på hardcore men fastnat i tonårsdeppen, därmed emo.
Fireside var ett utav dem banden, jag lyssnade på dem redan från tidiga tonår, men ganska mycket mer i slutet av högstadiet och början av gymnasiet, det var precis i skarven innan jag upptäckte bd.
Vilken femtonåring kan inte motstå Fireside? Med de där angst-gitarrerna och Kristofer Åströms nakna röst?
Kristofer Åström har ju som bekant gått över till att klappa 35 åringar på axeln istället för att torka tårarna på 16åringarnas kinder (tänk på titeln Oh, I'm so alone). Men det ter sig ju logiskt, publiken får växa med artisten även om jag fortfarande föredrar Fireside. Nu spelar jag Do Not Tailgate skivan och inser att det fortfarande, trots att det gått över 10 år, träffar på samma sätt.

Här är utan tvekan det svenska 90-talets bästa video!