Franke har gjort en Broder Daniel. Med det menar jag att de efter att ha släppt en klassisk skiva, som är bra på alla sätt, gömmer sig i sex år så att förväntningarna blir riktigt stora för att tillslut släppa en skiva. En skiva där de tre inledande spåren får lyssnaren att förlåta den långa väntan, vi bockar och bugar och tror på något stort. Sedan händer inte så mycket mer.
Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Frankes nya, de har återigen lyckats göra riktigt bra låtar. Däremot är det något som gått fel i produktionen som om det lagts ett kaffefilter över musiken så att alla instrument låter exakt lika mycket (platt) med ett lite brus på det hela.
Vart är det råa? Vart är det som ska hugga tag i mig? Franke har en del att lära från produktionen på makalösa Galgberget som mer och mer framstår som en av de där absolut viktigaste skivorna någonsin i min samling.
Där gjorde jag det igen, snöade in på Pascal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar