Efter en efter-jobbet-frukost som höll i allt för länge på grund av en sjukt rolig filmlek halvligger jag nu tillslut här i soffan, apmätt och förmår mig inte ens gå till sovrummet. Än mindre borsta tänderna, istället lyssnar jag på Franke och tänker tillbaka till i fredags.
Förväntningarna var inte direkt där, jag ville mest se dem ordentligt istället för den där halva konserten jag såg med dem på Popaganda för en mängd (6?) år sedan.
När de väl steg på och Niklas Franke såg fullkomligt galen ut kände jag på mig att det kunde blir något utöver det vanliga.
Trots att de allra mest spelade låtar från senaste skivan var det sinnessjukt bra. Alldeles för hög volym där alla instrument och sången dränktes i varandras ljud. En enda stor ljudvägg helt enkelt, med en väldigt karismatisk frontfigur.
Några rockklyschor och en hel del rundgång senare så var det över. Mina öron kände av konserten även på söndagen och jag var nöjd, nästa gång vill jag höra fler låtar från första skivan så kan jag bli alldeles tom inuti istället.
Visar inlägg med etikett franke. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett franke. Visa alla inlägg
tisdag 7 april 2009
måndag 19 januari 2009
Skinnad
Franke har gjort en Broder Daniel. Med det menar jag att de efter att ha släppt en klassisk skiva, som är bra på alla sätt, gömmer sig i sex år så att förväntningarna blir riktigt stora för att tillslut släppa en skiva. En skiva där de tre inledande spåren får lyssnaren att förlåta den långa väntan, vi bockar och bugar och tror på något stort. Sedan händer inte så mycket mer.
Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Frankes nya, de har återigen lyckats göra riktigt bra låtar. Däremot är det något som gått fel i produktionen som om det lagts ett kaffefilter över musiken så att alla instrument låter exakt lika mycket (platt) med ett lite brus på det hela.
Vart är det råa? Vart är det som ska hugga tag i mig? Franke har en del att lära från produktionen på makalösa Galgberget som mer och mer framstår som en av de där absolut viktigaste skivorna någonsin i min samling.
Där gjorde jag det igen, snöade in på Pascal.
Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen Frankes nya, de har återigen lyckats göra riktigt bra låtar. Däremot är det något som gått fel i produktionen som om det lagts ett kaffefilter över musiken så att alla instrument låter exakt lika mycket (platt) med ett lite brus på det hela.
Vart är det råa? Vart är det som ska hugga tag i mig? Franke har en del att lära från produktionen på makalösa Galgberget som mer och mer framstår som en av de där absolut viktigaste skivorna någonsin i min samling.
Där gjorde jag det igen, snöade in på Pascal.
söndag 16 november 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
