Häromveckan stod jag och väntade på Carro i hörnet götgatan/folkungagatan. Det var fredagkväll, afterworkberusning, pundare, hipsters, bilar, poliser och taxichaufförer i en salig blandning. Jag stod där och låtsades att jag var Lou Reed och att Carro var "The Man". Istället för 15 dollar hade jag ett kontokort i min hand.
Igår vid när det hade börjat skymma stod jag och väntade på grön gubbe vid korsningen Kungsgatan/Vasagatan, förmodligen Stockholms ruffigaste ställe. Hur länge jag stod där vet jag inte, säkert bara 10 sekunder, men knarklangar-ögonblicken var flera. Där och då hade jag bara behövt dra på mig ett par solglasögon för att förvandlas till Lou Reed i I'm waiting for the man.
Färre ställen i stan får en att tro man är i ett otryggt område i New York lika mycket som där. Allra helst ska man stå utanför seven/eleven butiken mitt i natten för att verkligen bli rädd samtidigt som man upprepade gånger måste tacka nej till svart-taxi.
Tro mig, för några år sedan när jag bodde i täby/väsby gick jag hellre bakgator till min nattbuss än att passera just den korsningen.
1 kommentar:
Jag är ju the man!
Skicka en kommentar