Its the end of an era

Vanligtvis är jag eld och lågor vid ett Håkan Hellström släpp. Minns bara för några få år sedan hur jag spelade För en lång lång tid konstant i ett dygn. Nu var jag inte ens särskilt peppad inför River en vacker dröm/ saknade te havs men likförbannat var det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet på lördagsmorgonen att köpa låtarna på Itunes.
Den här indiekillen har gått vidare, jag är inte längre eld och lågor och kommer på mig själv att tycka Håkans röst låter besvärligt jobbig i River en vacker dröm. Han tar i som Henry Rollins när han sjunger men ut kommer bara ett nasalt kväkande. Ja, så illa är det ju självklart inte, men något har hänt med hans röst. Den borde ligga mixad bakom allting som den är i introt - Håkan Hellström goes radio dept. typ.
Byrds gitarrerna i Saknade te havs gillar jag desto bättre. Håkan sjunger här mycket bättre för han är ju en, när tillfälle ges, fantastisk sångare.
De här två låtarna är inte ens i närheten av att vara några av hans bättre låtar, ändå är de inte dåliga ty det är typiska Håkanlåtar. Det är bara jag som gått vidare, klippt mig och skaffat ett jobb, vuxit upp osv, osv osv.
Men jag kommer självklart ändå hänga på låset och köpa den nya skivan.

Förövrigt undrar jag vad som hände med stilen, vad är det för nåt jävla drägghår? Strandraggare som på det där omtalade högstadiefotot? Varför står han och röker lätt framåtlutad med ciggen mellan tummen och pekfingret som han vore en tjackpundare (tjattras!)? Varför är hans jeans sladdriga och ser ut att vara köpta på coop forum? Varför posar han framför en stad som varken är snygg, häftig eller smutsig, bara tråkig?
Det kanske inte bara är jag som gått vidare...