Att komma hem ska vara en schlager

Tillbaka från london, lite fetare och en fantastisk kyrkogårdsupplevelse rikare. Gotisk värre kanske, men vi valde iallafall att ta en guidad tur inne på Highgate Cemetery (den västra delen är endast öppen för guidade turer). Skulle jag endast ge ett londontips skulle det vara att besöka Highgate även om man inte gillar Dracula eller gotik.
Som vanligt efter en tur någonstans är det riktigt skönt att komma hem igen till stockholm, där bilarna kör på rätt sida vägen, där pipande ljud faktist är något slags larm och inte ett "det-är-okej-ljud", där kuddarna är mjuka, där katterna välkomnar en hem med att stå och skrika på övervåningen hemma hos Carros mamma (katterna är oftast knäpptysta), där tangentbordet har alla tecken på "rätt" plats.
Det bästa med att åka iväg på semester är att komma hem.

Att komma hem ska vara en schlager

Varit hemma hos mamma & pappa, de har varit i New York och därmed har jag beställt diverse godis och gottsaker. Så nu har jag hämtat new york godis.
Täby känns inte hemma längre, bara ett minnenas ställe, det känns bra.
SoBa FTW!

Och jag hittar nästan överallt

Häromdagen berättade Carro hur hon faktist kände att Bandhagen är hemma nuförtiden, jag hade en liknande upplevelse igår.
Småsprang till tunnelbanan i skanstull (det är långt från nedgång till perrong) för att hinna med mitt tåg och väl på tåget tryckte jag direkt näsan långt ner i Sonics lista över årets skivor.
När jag tillslut tittade upp känner jag inte igen mig och inser att jag (ännu en gång) hamnat på Farsta tåget och utanför fönstret var Blåsut. Istället för att rusa upp och ut ur vagnen för att åka tillbaka till stan så ploppade det upp tre andra lösningar i huvudet.
Fortsätta ända till Farsta och därifrån ta bussen hem. Hoppa av i Hökarängen och gå hem. Mitt slutgiltiga val blev att hoppa av redan i Skogskyrkogården och ta bussen hem, snabbt och enkelt.

Sådana grejer som innebär att jag kan alla flyktvägar till och från Bandhagen gör att det är hemma.