Att komma hem ska vara en schlager

Tillbaka från london, lite fetare och en fantastisk kyrkogårdsupplevelse rikare. Gotisk värre kanske, men vi valde iallafall att ta en guidad tur inne på Highgate Cemetery (den västra delen är endast öppen för guidade turer). Skulle jag endast ge ett londontips skulle det vara att besöka Highgate även om man inte gillar Dracula eller gotik.
Som vanligt efter en tur någonstans är det riktigt skönt att komma hem igen till stockholm, där bilarna kör på rätt sida vägen, där pipande ljud faktist är något slags larm och inte ett "det-är-okej-ljud", där kuddarna är mjuka, där katterna välkomnar en hem med att stå och skrika på övervåningen hemma hos Carros mamma (katterna är oftast knäpptysta), där tangentbordet har alla tecken på "rätt" plats.
Det bästa med att åka iväg på semester är att komma hem.

Tranny

Kings of Leon blev helt plötsligt världens största band, trots att senaste är deras sämsta skiva. Själv älskar jag fortfarande första skivan, framför allt låten Tranny.
Alla har väl drömmen att göra den där resan, korsa det stora landet i väst, från New York till LA.
Så även jag.
Köra bil, blasta musik som gjord för truckers någonstans i mittersta USA. Sitta på en bar vid (greyhound)busstationen där det hänger prostituerade transvestiter som tar kola för det hjälper tydligen om man inte vill vara för konstig.
Kanske odla mustasch och säga Ya'll.
Men den resan blir inte av på ett tag, istället gör jag som jag "alltid" gör i oktober, drar till London i ett par dagar och låtsas att jag bor där.
Ingen höst utan London.

This is London, not antartica

Nu har jag varit i ett London ett par gånger de senaste åren. Det spelar nog ingen roll hur ofta jag åker dit, det finns alltid mer att upptäcka och jag saknar stället så fort jag sätter mig på tåget mot Heathrow. En helt makalös stad.

Inte visste jag att England var ett u-land. Tydligen så stannar hela London upp i 2 dygn om det faller några centimeter snö. Det började yra snö när vi åt middag i söndags kväll och fortsatte medan jag peppade inför Superbowl som började klockan 11. Efter att ha sett en helt otrolig 100 yards touchdown samt Bruce Springsteens halvtidsunderhållning så var det då dags att sova för att några timmar senare vakna upp till en helt lamslagen stad.
Så gott som alla tunnelbanelinjer var avstängda, inga bussar gick, ett Heathrow som ställde in ALLA flyg under ett par timmar, skolor och butiker var stängda. Allt detta för några centimeter snö och nollgradigt.
Imorse var situationen likadan och jag fick gå promenaden på 15 minuter till Notting Hill, den närmsta öppna tunnelbanestation för oss.
Saker och ting löste sig dock och på Heathrow såg vi, traditionsenligt, Joey Tempest sitta och surfa i väntan på flyget.

Screams calling London

Det snackas ofta om vilket geni Alex Turner är och nog för att jag fortfarande älskar When the sun goes down (scummy) så vill jag inte gå så långt att geniförklara den lilla dvärgen från Arctic Monkeys och Last Shadow Puppets. En kille som däremot förtjänade alla hyllningar han överöstes med när han kom fram men som nu står lite bortglömd är Jamie T.
Hans debut känns nästan lite borglömd trots att det är bland de bästa brittiska skivorna de senaste åren.
Eftersom att jag bara har tre dagpass tills jag har semester och därmed drar till London så måste ju en låt där det skriks "London" vara med.

No drunk reunion

Londons finest Comet Gain har som bekant släppt en samlingsskiva. Broken Record Prayers heter den och innehåller även nya spår, som den här pärlan där David Feck äntligen har insett det stora i att använda trummaskin. Som jag väntat på att han skulle fatta det! Comet Gain visar sig återigen vara ett av dem viktigaste banden i min skivhylla.
Videon använder sig av bilder från London (och en love is all väska) vilket bara ökar mitt sug dit, tur att vi drar till London om en månad igen, jag blir aldrig mätt på den staden.
Edit: det kanske inte är en trummaskin, kanske bara snyggt monotona trummor, jag kan inte sånt här.

Jack Nicholson Style

Man måste älska ett band där fem medlemmer ser ut som att ha ramlat ut från dansgolvet på Ace och den sjätte (sångaren) allra helst vill vara en cowboy och mest vill göra country. Det blir en så fantastisk blandning när det möter lo-fi indie som resten av bandet vill ha.
Coming Soon gjorde en fantastisk spelning på Luminaire (vem visste att Black Betty var en otrolig förstalåt?) som fick mig att leta förgäves efter skivan över halva London, och förvånande nog hittade jag den på Urban Outfitters av alla ställen. Har hunnits spela den två-tre gånger redan och gillar det mesta riktigt mycket.
Jag älskar att ha nya favoritband.



Föresten så är Luminaire ett riktigt bra ställe, väldigt gemytligt och snyggt, om än varmt. Där banden går på scen på utsatt tid (dryga timmen efter öppning), där publiken är där för musiken och personalen jobbar tyst i baren under spelningarna. Ett ställe där det sitter stora lappar som påpekar att man ska vara tyst när bandet spelar. Något som gjorde att alla tre band jag såg där lyckades ha allsång samt sjunga vissa delar utan mikrofon.
Är jag i London igen så är det säkert att jag ska dit igen.

Anywhere in Albion

Klockan är 08.00, antingen är det kaffet eller sängen som gäller.
Nu har jag semester efter att ha svettats mer än vad som är brukligt på jobbet, om vi ändå bara hade en decent AC.
I just detta nu sitter jag och lyssnar igenom alla gamla live och demolåtar med Libertines, allt det där som jag letade upp under ett par år, nästan maniskt.
Alla de där låtarna ligger i en enda röra i en mapp, jag hade aldrig tid att fixa till den då, och nu kan jag inte hitta orken.

Som vanligt innan en resa ska man göra en anpassad playlist på ipoden, som man ångrar redan på arlanda express. Men sånt ska göras, varje gång.
Jag lägger såklart på For Lovers, vad skulle jag annars lägga på? Och så snor jag Carros val (såklart, jag snor allt av henne, musik, personliget, skämt, osv, osv) Hefner - We Love The City.


We love the city because it lets us down, We love the city NOT the suburbs that
surround.
We love all the dirty things, that lead us to think, that maybe true love could be
found.

London kan vänta på en bättre dag, men inte jag

Hemma, London var grymt. Mest gått runt, hängt, allra mest i alla parkerna som finns.
Shopping: var och kollade skivor på Rough Trade ute i Portobello, enda skivorna jag hittade var massa svenska artister, en del var Labrador 7'or som fick mig nostalgisk. Men inget jag köpte, nostalgi är bara dyrt och onödigt när man så lätt kan ladda ner minnena.
Mat var väl det pengarna gick till, fastfoodlover som man är. Coca Cola with orange var en hit och smakade lite som trocadero. Tescos kakor är dem godaste kakorna som finns. Krispy Kreme Doughnuts is like party in my mouth.
Man kan nästan tro att vi inte gjorde något annat i London.
Men vi gjorde så mycket så att man varje natt slocknade runt 12. Har aldrig gått så mycket i hela mitt liv. Det var roligt att vid lågvatten gå ner i Themsen där vattnet precis hade varit.
Tyvärr så snurrade vi väl lite väl mycket i SoHo, gatorna heter nästan likadant överallt och ser likadana överallt, en del gator
i Soho hade bara mer snusk än andra.
Björn Borg satt på planet till London, han satt en bit framför oss, drack champagne och peppade för Wimbledon.
Jag har så mycket att skriva men allt blir bara en sörja, inte äcklig sörja, bara tråkig. Orden kommer inte riktigt fram, titta på bilderna istället, dem säger inte så mycket kanske, men det är London och underbart för mig iallafall.

Screams calling London

Nu jävlar drar vi, sova bara, sen blir det en veckas osunt leverne i london med allt vad det innebär.
Öl, mat, vinäger, små chipspåsar and so on and so on.
Efter den här veckan blir jag nog satt på diet.


Vi ses om en vecka, suckers!

Terror Flynn Ok Ok

Jag och London funkar inte ihop. Vill dem mig något eller? Senast jag var där hade de bara några veckor innan bombat tunnelbanan och en buss.
Nu hittar de istället bilar med bomber i, och jag drar dit om mindre än en vecka.

Inte för att jag är rädd för själva bomberna. Jag menar, jag är bara en av 9 miljoner människor i den där staden.
Men sluta jävlas med mig!