Håkan Hellström, texter om ett popfenomen damp ner i brevlådan idag. En bok bestående av texter, repotage, recensioner om Håkan Hellström.
Kul med nostalgi och fina texter. Det slår mig allra mest är ändå hur mycket jag saknar Per Bjurman. Ja, jag vet han skriver fortfarande i aftonbladet. Men jag saknar Bjurman när han hade sina måndagskrönikor. Varje måndag köpte jag aftonbladet enbart för att läsa honom. Det var på den tiden som han hade flickvän, var ganska många kilo lättare och pratade om Debaser som det bästa som hänt Stockholm sen tunnelbanan. Han hade förmodligen rätt, som han ofta hade.
Jag saknar passionen i hans texter, i de bästa stunderna var hans texter bättre än musiken han skrev om, det gav mer.
Nuförtiden är han en ensam gubbe i New York som mest skriver om restaurang besök, sport och New York historia som han försöker efterleva.
Vem ska ta Bjurmans plats? Jag önskar att Gustav Gelin skrev mer än sin blogg och mer än fotboll, han skulle kunna ta platsen.
Raden här nedanför säger kanske inte så mycket om hans storhet, men jag tycker det är vackert.
15 november kommer Håkan Hellström till min hemstad.
Då ska jag vara ledig, dricka drinkar och stå längst fram med min bäste vän och skråla med i varenda textrad.
Jag längtar intensivt.
Nu drar jag iväg på popquiz!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar