Men hur ska man inte kunna känna sig lycklig med ett sånt bra soundtrack till hösten?
Glasvegas låter precis så som jag vill att min höst ska låta. 23 år efter Jesus & Mary Chain är skottland återigen bäst på popmusik i skinnjackor. Bultande hjärta och känsla för oljud och melodier får mig att tappa andan, sträcka ut handen och släppa in Glasvegas i mitt liv. Nattsvart är det nya svarta och Glasgow är 2008 års Detroit.
Vi vet ju alla att en stående trummis är det enda rätta och snygga sättet att spela trummor på.
Daddy's Gone har spelats ett tag på mtv2, och vad jag förstår har de varit omtalade i England ett tag men har på något sätt passerat mig så gott som obemärkt. Jag brukar annars falla snabbt för nme-banden. Och har så gjort tillslut även med detta. (vilket får in mig på att jag ändå borde börja läsa nme igen).
För att citera Pascal: Har du ett hungrigt hjärta?
Lyssna då för bövelen! Man kan inte bli besviken.
5 kommentarer:
Jaaaa, my darlings! Så sjukt bra är de, jag har försökt pracka dem på folk till höger och vänster hur länge som helst! Den som bokar dem för spelning i Stockholm blir min hjälte 2008!
Det känns som att det inte borde vara så värst omöjligt att få hit dem heller.
Då kan inget jobb i världen hålla mig därifrån.
Jag håller med. Höstens livrem. Daddy´s Gone vinner än så länge.
/S
Ja, Glasvegas är bra. Men Pascal är väl ändå snäppet lite bättre?
Eddie: Jomenvisst, om man läser några inlägg senare så säger jag som det är.
Skicka en kommentar