The Real World is kind of like the real world

Sommaren är (nästan) här med allt vad det innebär av killar i ribbade, tighta linnen och tjejer i sommarklänning men som fortfarande bär vinterns svarta stövlar. Sommaren drar fram det värsta ur människor.
Till råga på allt har Robyn släppt en ny skiva som höjs till skyarna och Robyn blir betraktad som något slags geni. Jag fattar det inte, jag hatar alla er som hyllar Robyn för det är inget annat än pop. Väldigt harmlös pop, så kör på, spela det när ni halsar Rosé, skaka rumpan om ni känner för det men sluta betraka henne som ett geni. Att hon (de senaste 6 åren) är indie och har egen label är ingen nyhet, inte heller värt att nämnas.
För egen del tål jag inte hennes röst, den skär i mig och beatsen känns sådär lagom tokroliga utan någon direkt udd. Föredrar när hon kör i moll, men allra bäst vore väl om hon försökte sig på EBM. Tuggummipop goes EBM vore nog grymt.

Min, för tiden, favorit när det gäller tuggummi-genren just nu är det här!

Glasvegas

Den 1 september har nu passerat och den efterlängtade hösten är nu här, på riktigt. Efter en promenad genom åtminstonde två malmar, Västerbron och lite mer kände jag mig alldeles upprymd och förälskad. Jag antar att det är så dem solbrända känner den 1 juni.
Men hur ska man inte kunna känna sig lycklig med ett sånt bra soundtrack till hösten?


Glasvegas låter precis så som jag vill att min höst ska låta. 23 år efter Jesus & Mary Chain är skottland återigen bäst på popmusik i skinnjackor. Bultande hjärta och känsla för oljud och melodier får mig att tappa andan, sträcka ut handen och släppa in Glasvegas i mitt liv. Nattsvart är det nya svarta och Glasgow är 2008 års Detroit.
Vi vet ju alla att en stående trummis är det enda rätta och snygga sättet att spela trummor på.

Daddy's Gone har spelats ett tag på mtv2, och vad jag förstår har de varit omtalade i England ett tag men har på något sätt passerat mig så gott som obemärkt. Jag brukar annars falla snabbt för nme-banden. Och har så gjort tillslut även med detta. (vilket får in mig på att jag ändå borde börja läsa nme igen).
För att citera Pascal: Har du ett hungrigt hjärta?
Lyssna då för bövelen! Man kan inte bli besviken.

Stäng av Techno

Mina dagar och nätter spenderas väldigt mycket framför MTV2. Det är ju musikkanalen som faktist visar musik. Och nästan uteslutande ny brittisk rock. Och som jag älskar det, är uppenbarligen mycket svag för slynglarna från de brittiska öarna. Bitvis är det riktigt bra, men allra mest är det bara "good tunes". Men överdoserar man det gillar man det tillslut.
Kanske ligger rocköverdosen till grund över varför jag verkligen blev glad över både Maskinen och Alexis Weak.
Men eftersom att jag har Snook som guilty pleasure och gillar SMK, så är nog inte Maskinen så oväntat eftersom både Kihlen och Frej har ett finger med i spelet där.
Alexis Weak däremot, La Vida Locash gänget, förortshipsters som pratar för mycket om röka, och reppar neon lite väl mycket för att ta på allvar. Men jag gillart', Stäng av techno är en riktig rökare till låt, någonstans mellan Arctic Monkeys och Fattaru. Typ.
Trots all denna electrohype dansar jag nog hellre till Wombats, The Enemy, Arctic Monkeys och Bloc Party.